Påvens korsvägsandakt: ”Omvänd våra upproriska hjärtan till ditt hjärta”
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Den traditionella korsvägsandakten återvände på Långfredagskvällen till Colosseum i Rom för första gången sedan 2019.Påven Franciskus ledde korvandringen vid vilken 10 000 troende närvarande i bön under korsvägens 14 stationer, som följer händelserna vid Jesu lidande och död.
Även om rötterna till korsvägsandakten vid Colosseum går tillbaka många århundraden, började den moderna traditionen 1964 med påven Paulus VI. Han och efterföljande påvar fortsatte varje år tills pandemin slog till 2020.
Familjernas korsvandring
Påven Franciskus bad den inledande bönen som förde tankarna till kraften gömd i Kristi lidande och kors, såväl som de många aspekterna av familjelivet och hoppet som finns trots prövningar.
Herre Jesus,
på denna dag, helgad av ditt lidande och din död
höjer vi våra röster till dig,
säkra på att du lyssnar.
Vi tackar (välsignar) dig
du är en källa till liv för oss,
du bär våra lidanden,
med ditt heliga kors har du återlöst världen.
Vi tror
att dina sår har helat oss,
att du inte lämnar oss ensamma i prövningens timme,
att ditt evangelium är sann visdom.
Vi ser
din plågade kropp i så många av våra bröder och systrar,
våldet du utsattes för, i dem som är förföljda,
din övergivenhet i de dödades plåga.
Du som ville leva i en familj,
ser med kärlek på våra familjer:
du besvarar deras böner,
du hör deras klagan,
välsigna deras löften,
följer med på resan,
stödjer i osäkerheterna,
tröstar sårade relationer,
ingjuter modet att älska,
ger förlåtelsens nåd,
och öppnar dem för andras behov.
Herre Jesus,
Du som är den Uppståndne Korsfäste,
låt oss inte berövas på hoppet
om en ny mänsklighet,
om nya himlar och en ny jord,
där du ska torka varje tår
och där det inte att finnas mer klagan,
inga sorger,
eftersom det gamla är förbi
och vi kommer att vara en stor familj
i ditt hem av kärlek och frid.
14 stationer
Var och en av de fjorton stationerna såg olika familjer bära korset, medan ett avsnitt lästes ur evangeliet och därefter en meditation skrive av familjen som bar korset. Varje station avslutades sedan med en bön och den Sixtinska körens verser ur Stabat Mater-sekvensen.
I reflektionerna hade de olika familjerna knutit samman Jesu lidande och död med deras olika livssituationer och hur tron som hjälper dem bemöta prövningarna. Det var ett ungt gift par; en familj på missionsuppdrag; äldre makar utan barn; en familj med många barn; en familj med ett barn med funktionsnedsättning; en familj som driver ett fosterhem; en familj med en sjuk förälder; ett par som är morföräldrar; en adoptivfamilj; en änka med barn; en familj med en gudsvigd son; en familj som har förlorat en dotter; en ukrainsk familj och en rysk familj och en migrantfamilj som gav en inblick i deras utmaningar och hur tron hjälper dem att anförtro sig till den korsfäste Kristus.
Påven Franciskus har i år valt att belysa familjerna, som han ofta kallar samhällets viktigaste komponent, just i år för att det är fem år sen som hans apostoliska uppmaning Amoris Laetitia kom, en skrivelse i vilken han just ville visa sin och den katolska kyrkans tacksamhet till familjerna; och kanske särskilt viljan att visa familjerna att kyrkan finns där för att stötta dem i deras liv, i relationerna och vardagliga svårigheter.
Höjdpunkten i meditationerna var den 13:e stationen, där två kvinnor bar korset tillsammans: Albina kommer från Ryssland och Irina från Ukraina. De är vänner och arbetar tillsammans på ett sjukhus i Rom, som sjuksköterskor.
Istället för den förberedda meditationen valde man i sista stund att låta tystnaden tala högre än några ord:
De två kvinnorna höll om korset och såg varandra i ögonen med en blick som tycktes förmedla all smärta som kriget i Ukraina har orsakat, liksom det odödliga hoppet om fred och försoning. Ett stunds tystnad följde då alla bad om fred till Gud.
Evangeliets ljus i lidandets mörker
Påven Franciskus gav ingen predikan vid slutet av Via Crucis, vilket lät familjernas personliga berättelser tala för sig själv.
I bönen som avslutade årets korsvägsandakt bad påven för att evangeliets ljus ska lysa i alla familjers hjärtan, mitt i glädje och sorg, prövningar och förhoppningar.
Och han bad Gud att låta förlåtelse och frid övervinna våra "upproriska hjärtan" som försöker distansera oss från Gud.
Herre Jesus,
att du steg ner i helvetet
för att befria Adam och Eva och deras barn från forntida fångenskap,
hör vår bön för migranternas familjer:
slita dem från den dödande isoleringen
och hjälp oss alla att känna igen dig i varje person
som vår älskade bror och syster.
Du som lever och råder i evigheters evighet. R /. Amen.
Låt vid korset mig få dröja. Ödmjukt där jag knä vill böja vid din sida, moder kär.
Barmhärtige Fader,
du som får solen att gå upp över de goda och de onda,
överge inte dina händers verk,
som du inte tvekade
att överlämna din ende Son till,
född av jungfrun,
korsfäst under Pontius Pilatus,
död och begraven i jordens hjärta,
uppstånden från de döda på tredje dagen,
som visade sig för Maria av Magdala,
Petrus, och de andra apostlarna och lärjungarna,
alltid levande i den heliga kyrkan,
hans levande kropp i världen.
Låt, i våra familjer,
evangeliets låga brinna,
som lyser upp glädje och sorg,
ansträngningar och förhoppningar:
varje hem speglar kyrkans ansikte,
vars högsta lag är kärlek.
Hjälp oss,
genom din Andes utgjutande,
att avklä oss den gamla människan,
fördärvad av vilseledande lidelser,
och iklä oss den nya människan,
skapad efter rättvisa och helighet.
Håll vår hand, som en fader,
så att vi inte vänder oss bort från Dig;
omvänd våra upproriska hjärtan till ditt hjärta,
och lär oss att följa fredens väg;
led fienden till att skaka hand,
så att de kan uppleva ömsesidig förlåtelse;
avväpna en brors upphöjda hand mot sin bror,
så att harmonin kan blomstra där hat råder.
Låt oss inte bete oss som fiender till Kristi kors,
för att kunna ta del av hans uppståndelses härlighet.
Han som lever och råder med dig,
i den helige Andes enhet,
från evighet till evighet.
Amen.