Påvens videobudskap för dagen för mänskligt broderskap
Katarina Agorelius – Vatikanradion
Idag, den 4 februari, firas den andra internationella dagen för mänskligt broderskap. Denna FN-dag antogs den 31 december 2020 som följd av underteckandet av Dokumentet om mänskligt broderskap för fred i världen och samlevnad den 4 februari 2019 i Abu Dhabi av påven Franciskus och storimamen av Al-Azhar Ahmad Al-Tayyib.
I en video framför påven Franciskus sitt budskap till detta firande. Här följer påvens ord i helhet.
PÅVENS VIDEOBUDSKAP
till den andra internationella dagen
för mänskligt broderskap
4 februari 2022
Kära bröder och systrar!
Låt mig först med tillgivenhet och aktning hälsa på storimamen Ahmed Al-Tayyeb, med vilken jag exakt för tre år sedan i Abu Dhabi underteckande Dokumentet om mänskligt broderskap för fred i världen och samlevnad. Under dessa år har vi som bröder vandrat i medvetenheten om att vi, genom att respektera våra respektive kulturer och traditioner, är kallade att skapa broderskap som skydd mot hat, våld och orättvisa.
Tack till alla dem som har följt oss på denna väg: hans höghet shejk Mohammed bin Zayed för sitt ständiga engagemang mot detta mål, kommittén för mänskligt broderskap för de många initiativ som främjas i olika delar av världen och FN:s generalförsamling därför att den genom resolutionen i december månad 2020 tillåter oss att idag fira den andra internationella dagen för mänskligt broderskap. Min tacksamhet går även till alla civila och religiösa institutioner som stödjer detta ädla syfte.
Syskonskapet är en av de grundläggande och universella värdena som bör ligga till grund för relationer mellan folk, så att de som lider eller är missgynnade inte känner sig utestängda och bortglömda och välkomnas och stöds som en del av den enda mänskliga familjen. Vi är bröder och systrar!
Alla måste vi - när vi delar känslor av syskonskap med varandra - främja en fredskultur som uppmuntrar hållbar utveckling, tolerans, inkludering, ömsesidig förståelse och solidaritet.
Vi alla lever under samma himmel, oberoende av var och hur vi lever, hudfärg, religion, social klass, kön, ålder, hälsotillstånd och ekonomiska förhållanden. Vi är alla olika, men ändå alla likadana, och denna period av pandemi har bevisat detta för oss. Jag upprepar än en gång: man räddar sig inte på egen hand!
Vi lever alla under samma himmel och i Guds namn måste vi som är hans skapelse se oss som bröder och systrar. Som troende, som tillhör olika religiösa traditioner, har vi en roll att spela. Vilken är denna roll? Att hjälpa våra bröder och systrar att höja blicken och bönen mot himlen. Vi höjer blicken mot himlen, för att den som med uppriktigt hjärta älskar Gud, älskar även medmänniskan. Syskonskapet kallar oss att öppna oss för allas Fader och se en bror och en syster i medmänniskan, att dela livet med och att ömsesidigt stödja, att älska och lära känna andra.
Vi lever alla under samma himmel. Idag är tiden inne för att vandra tillsammans. Vi får inte vänta till imorgon eller till en framtid som vi inte vet kommer, utan idag är tiden inne att vandra tillsammans: troende och alla personer av god vilja, tillsammans. Det är en gynnsam dag för att ta varandra i hand, fira vår enhet i olikheten – enhet och inte likformighet, enhet i olikheten - för att i de församlingar och samhällen som vi lever i förmedla att tiden är inne för syskonskap. Alla tillsammans, för att det är grundläggande att vara solidariska med varandra. Och därför upprepar jag detta idag, att det inte är tid för likgiltighet utan antingen är vi syskon eller så kollapsar allt. Detta är inte enbart ett litterärt uttryck för tragedi utan detta är sanningen! Antingen är vi syskon eller så kollapsar allt – det ser vi i de små krigen, i detta tredje världskrig i brottsstycken, hur folken folken förstör sig, hur barnen inte har något att äta, hur utbildning faller... Det är en förstörelse. Antingen är vi bröder eller så kollapsar allt.
Det är inte tid för glömska. Varje dag måste vi komma ihåg det som Gud sa till Abraham (1 Mos 15:5): att han genom att se upp mot himlens stjärnor skulle se löftet om sina ättlingar, alltså oss. Ett löfte som så också infriades i våra liv: det av ett broderskap som är brett och ljust som himlens stjärnor!
Kära systrar och kära bröder, käre broder storimamen!
Vägen mot broderskap är lång och det är en svår väg, men den är frälsningens ankare för mänskligheten. Inför många tecken på hot, mörka tider och konfliktens logik kontrasterar vi med broderskapets tecken som, genom att ta emot den andra och respektera dennes identitet, uppmanar till en gemensam väg. Inte likadana, nej, utan syskon, var och en med sin personlighet och säregenhet.
Tack till alla dem som verkar i övertygelsen om att man kan leva i harmoni och fred, medvetna om behovet av en broderligare värld eftersom vi alla är Guds skapelse: bröder och systrar.
Tack alla som följer med oss på vår väg mot broderskap. Jag uppmuntrar alla att engagera sig för fredens sak och att svara på problemen och de sistas, fattigas och de försvarslösas konkreta behov. Inbjudan är att vandra sida vid sida, alla bröder och systrar [“fratelli tutti”], för att konkret verka för fred och rättvisa, i harmoni i olikhet och respekt för var och ens identitet. Systrar och bröder – framåt tillsammans på denna väg mot broderskap. Tack.
