Påvens Angelus: Jesu lärjungar är fattiga och saliga

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven Franciskus erbjöd en reflektion över söndagens evangelieläsning (Luk 6:20-23) vid Angelusbönen tillsammans med pilgrimer på Petersplatsen klockan 12 på söndagen.

När han talade om saligprisningarna, noterade påven att Jesus var omgiven av en stor folkmassa när han förkunnade dem, men att han riktade sina ord till "sina lärjungar".

Påven Franciskus sa att Jesus gjorde det för att saligprisningarna "definierar Jesu lärjungars identitet".

"De kan låta konstiga, nästan obegripliga för dem som inte är lärjungar," medgav han. "Men om vi frågar oss hur en Jesu lärjunge är, är svaret saligprisningarna."

Fattig, salig, ödmjuk

Påven la sin uppmärksamhet på " Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike".

"Jesus säger två saker till sitt folk: att de är saliga och fattiga, och att de är saliga för att de är fattiga."

Att vara fattig, sa påven Franciskus, betyder att kristna finner sin glädje i de gåvor de får dagligen från Gud – som livet, skapelsen och våra bröder och systrar – och inte i pengar eller andra materiella gods.

Denna typ av fattigdom, tillade han, uppmanar oss att dela det goda vi har "enligt Guds logik, som är villkorslös."

"Därför," sa han, "är lärjungen en ödmjuk, öppen person, långt ifrån fördomar och oflexibilitet."

Saligprisningarnas paradox

Påven Franciskus fortsatte med att påminna om förra söndagens evangelium om Petrus som kastade sitt nät på Jesu inbjudan, innan han lämnade sin mirakulösa fångst för att följa Herren.

"Petrus visar sig vara foglig genom att lämna allt, och på så sätt blir han en lärjunge. Istället har de som är alltför fästa vid sina egna idéer och sin egna säkerhet svårt att verkligen följa Jesus.”

Påven sa att vissa människor kan lyssna på Jesus men i slutändan vägrar de att acceptera "saligprisningarnas paradox" och blir därav missnöjda och ledsna.

Befriade från stelhetens kedjor

Saligprisningarna, noterade påven, "förklarar att de som är fattiga, de som saknar materiell välfärd och förstår det här, är saliga, det vill säga lyckliga."

"Lärjungar vet hur man ifrågasätter sig själva, hur man ödmjukt söker Gud varje dag, och detta gör att de kan fördjupa sig i verkligheten och förstå dess rikedom och komplexitet", sa han.

Kristna lärjungar låter oss utmanas och är villiga att göra en prövande resa för att följa Guds logik.

"Genom att befria oss från självcentreringens slaveri, bryter Herren våra lås, upplöser vår hårdhet och öppnar upp oss för sann lycka, som ofta finns där vi inte förväntar oss att den ska vara."

Glädjen hos en kristen lärjunge

Slutligen uppmanade påven Franciskus de kristna att fråga sig själva om de har en "lärjunges beredskap" eller om vi föredrar att omfamna våra egna stela tänkesätt.

"Låter jag mig själv bli ”foglig inombords” av saligprisningarnas paradox, eller håller jag mig inom gränserna för mina egna idéer?" frågade påven.

Han avslutade sin katekes med en påminnelse om att glädje är det sanna kännetecknet på en Jesu lärjunge.

"Må Vår Fru", bad han, "Herrens första lärjunge, hjälpa oss att leva som öppna och glada lärjungar."