Påven till diplomatiska kåren: Vår tids stora utmaningar är alla globala

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven Franciskus tal om världssituationen lyfte fram vår tids mänskliga och geopolitiska orosfrågor, med utgångspunkt från det faktum att vi är en mänsklig familj, som lever i ett gemensamt hem och för att vi ska kunna ta itu med de akuta problem, måste vi återfå en känsla av djup enhet i varje verklighet.

När påven Franciskus talade till medlemmarna av den diplomatiska kåren ackrediterade vid Heliga Stolen, samlade i Vatikanen för det årliga mötet med påven, påminde han dem om att deras främsta mål bör vara att medla i meningsskiljaktigheter och främja harmoni.

Först lyfte han fram den pågående pandemin och dess direkta effekter och sidoeffekter på mänskligheten och sa att hälsokrisen "fortfarande kräver en betydande insats från allas sida."

Han beklagade hur kampen mot viruset i många fall har undergrävts av starka ideologiska klyftor som har "klippt av bandet mellan det mänskliga förnuftet och saker objektiva verklighet."

Tackla pandemin

Påven uppmanade ledare och medborgare att konfrontera problemet direkt, och menade att det behövs ett politiskt åtagande för att eftersträva den allmänna befolkningens bästa genom förebyggande åtgärder och immunisering. Han tillade att "ett omfattande engagemang från det internationella samfundets sida är nödvändigt så att hela världens befolkning kan ha samma tillgång till nödvändig medicinsk vård och vaccin."

Han vädjade till regeringar och privata enheter att visa en känsla av ansvar, "att utveckla ett samordnat svar på varje nivå (lokal, nationell, regional, global), genom nya solidaritetsmodeller och redskap för att stärka de länder som har störst behov.” Påven uppmanade också alla stater "att anta en politik där nyckelprincipen är att generös dela tillgången till diagnostiska redskap, vaccin och läkemedel."

Apostoliska resor och Libanons lidande

Liksom alltid under detta årliga tal, fortsatte påven Franciskus med att nämna några av de områden som drabbades mest av konflikter, politisk splittring, effekterna av klimatförändringar och fattigdom.

Han talade om folkets lidande i Libanon där det krävs "nödvändiga reformer och stöd från det internationella samfundet", som han sa kommer att "hjälpa landet att framhärda i sin rätta identitet som en modell för fredlig samexistens och broderskap mellan de olika religionerna.”

Och genom att nämna sina apostoliska resor under 2021, påminde påven Franciskus om Irak, Budapest, Slovakien, Cypern och Grekland. Han sa att de var värdefulla möten och möjligheter till ekumenisk och interreligiös dialog.

Migration

Hans besök på ön Lesbos i Grekland, sa han, var ett tillfälle att bevittna generositeten hos alla som är engagerade i att ge gästfrihet och hjälpa migranter, och se lidandet hos dem som tvingas lämna sina hemländer och sina nära och kära och konfrontera farliga resor och rädslan för en osäker framtid.

"Inför dessa ansikten kan vi inte vara likgiltiga eller gömma oss bakom murar och taggtrådar under förevändning att försvara säkerheten eller en livsstil", sa han.

Påven erkände svårigheter som vissa stater möter inför en stor tillströmning av människor, och upprepade sin uppmaning till regeringarna och till Europeiska unionen "att anta ett heltäckande system för att samordna politiken för migration och asyl, i syfte att dela ansvaret över mottagandet av migranter; granskningen av asylansökningar och integrationen av de som kan accepteras";  och implementera sunda modeller för ett "framsynt förhållningssätt till de globala utmaningar vi står inför."

Han uppmärksammade dock inte bara de som anländer till Europas stränder i jakt på säkerhet och utveckling, utan också de som har flytt Syrien, Afghanistan och de massiva migrationsrörelserna på den amerikanska kontinenten, "som pressar gränsen mellan Mexiko och USA. Många av dessa migranter är haitier som flyr från tragedierna som har drabbat deras land de senaste åren.”

"Frågan om migration, liksom den om pandemin och klimatförändringarna, har tydligt visat att vi inte kan rädda oss ensamma och själva: vår tids stora utmaningar är alla globala", sa påven.

Värdet av multilateralism

Påven Franciskus betonade behovet av att återställa en "känsla av identitet som en enda mänsklig familj", och fördömde vad han ser som en kris i den multilaterala diplomatin som leder till "en minskad trovärdighet för sociala, statliga och mellanstatliga system."

Påven uttryckte oro över att viktiga resolutioner och beslut alltför ofta fattas utan en genuin förhandlingsprocess där alla länder får säga sitt. Han tillade att detta har lett till en obalans som har skapat missnöje mot internationella organ och försvagat "det multilaterala systemet som helhet, med resultatet att de blir mindre och mindre effektiva i bemötandet av globala utmaningar."

Påven efterlyser en multilateral diplomati som "verkligen är inkluderande, och som inte upphäver utan värnar om de skillnader och känslor som historiskt har präglat olika folk", och betonade att på detta sätt "kommer man återvinna trovärdighet och effektivitet vad gäller att möta de kommande utmaningarna, som  kräver att mänskligheten går samman som en stor familj som, med utgångspunkt från olika synvinklar, kommer visa sig kapabel att hitta gemensamma lösningar för allas bästa.”

När mänsklighetens grundläggande värderingar väl har antagits genom dialog och konsensus, sa han, inser vi att de höjer sig över konsensus: "Här vill jag särskilt nämna rätten till liv, från befruktning till dess naturliga slut, och rätten till religionsfrihet."

Ta hand om vårt gemensamma hem

Påven nämnde även COP26 i Glascow och uppmanade till mer brådskande vård av vårt gemensamma hem.

Vid det tillfället, sa påven, togs flera steg "även om de var ganska svaga ljus i allvaret av de problem som står inför." Påven uttryckte även sitt hopp om att besluten konsolideras ytterligare med tanke på COP27 som planeras i Egypten nästa november: "Mycket återstår fortfarande att göra."

Världens konflikter

Påven upprepade sin övertygelse om att människors lidande över hela världen är en anledning till oro för hela den mänskliga familjen och uppmanade det internationella samfundet att "ta itu med det akuta behovet att hitta lösningar på ändlösa konflikter som ibland framstår som proxykrig."

Han nämnde Syrien där politiska och konstitutionella reformer krävs för att landet ska återfödas, och där "införandet av sanktioner inte bör slå direkt mot vardagen, för att ge en glimt av hopp till befolkningen, som är mer och mer fast i fattigdomens grepp."

Han kallade konflikten i Jemen "en mänsklig tragedi som har pågått i flera år, tyst, långt ifrån medias rampljus och med en viss likgiltighet från det internationella samfundets sida, även om den fortsätter att kräva många civila offer, särskilt kvinnor och barn.”

Han beklagade bristen på framsteg i fredsprocessen mellan Israel och Palestina och uttryckte sin förhoppning om att de två folken kanske kan "leva i två stater, sida vid sida, i fred och säkerhet, utan hat och förbittring, utan i helandet som föds av ömsesidig förlåtelse."

Andra källor till oro "är de institutionella spänningarna i Libyen, episoderna av våld från internationell terrorism i Sahel-regionen och de interna konflikterna i Sudan, Sydsudan och Etiopien."

Påven riktade också sin uppmärksamhet till de "djupa ojämlikheterna och orättvisan, den endemisk korruptionen och olika former av fattigdom som kränker människors värdighet fortsätter att underblåsa sociala konflikter på den amerikanska kontinenten, där växande polarisering inte hjälper till att lösa de akuta problemen för dess folk, särskilt de mest fattiga och sårbara.”

Med en blick på Europa efterlyste han hållbara lösningar för Ukraina, södra Kaukasus och Balkan.

”Myanmar är i akut behov av dialog och broderskap, för att på ett klokt och effektivt sätt hantera krisen som har pågått i nästan ett år; dess gator, en gång mötesplatser, är nu platsen för strider som inte skonar ens bönehus”, sa han.

Nedrustning

Påven Franciskus noterade att dessa konflikter förvärras av överflödet av vapen och "skrupellösheten hos dem som gör allt för att sälja dem."

Han efterlyste nedrustning och uttryckte sitt hopp om nya åtaganden mellan parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen, som skulle mötas i New York i dessa dagar, och "återigen sköts upp på grund av pandemin."

"En värld fri från kärnvapen är möjlig och nödvändig", sade han och upprepade påvestolens ståndpunkt "att kärnvapen under det tjugoförsta århundradet är ett otillräckligt och olämpligt sätt att svara på säkerhetshot, och att innehav av dem är omoraliskt”, och ”hotar mänsklighetens existens”.

Utbildning och arbete

Slutligen påminde påven Franciskus om sitt budskap för till Världsdagen för fred som firades den 1 januari och lyfte fram de faktorer som han anser vara väsentliga för att främja en kultur av dialog och broderskap.

Utbildning, sa han, har en särskild plats. Det är "det primära redskapet för mänsklig utveckling, för utbildning gör individer fria och ansvarsfulla."

Utan att försumma att nämna och fördöma brottet sexuella övergrepp som har ägt rum på utbildningsplatser som drivs av den katolska kyrkan, sa påven att "inget samhälle någonsin kan frånsäga sig sitt ansvar för utbildning. Men tyvärr avsätter statsbudgetar ofta få resurser för utbildning, vilket tenderar att ses som en utgift, istället för bästa möjliga investering i statens framtid."

Med hänvisning till sitt budskap den 1 januari, framhöll påven arbete som "en oumbärlig faktor för att bygga och bevara fred", och noterade att arbetsmarknaden har prövats hårt av pandemin och att många arbetare har blivit arbetslösa, exploaterats och lever i ekonomisk osäkerhet.

"Antalet människor som faller i kategorin extrem fattigdom har visat en markant ökning", sa han.

"Också här," avslutade påven Franciskus, "behövs ett större samarbete mellan alla aktörer på lokal, nationell, regional och global nivå." Han uttryckte sitt hopp om att de kommande åren ska var vara en tid för möjligheter” att stärka de broderliga banden i den mänskliga familjen, medvetna om att ingen räddar sig ensam.

Diplomatiska kåren vid Heliga Stolen

Det finns för närvarande 183 länder som upprätthåller diplomatiska relationer med Heliga Stolen. Till dessa ska tilläggas Europeiska unionen och Malteserorden.

Det finns 87 ambassadkanslier baserade i Rom, inklusive Europeiska unionens och Malteserorden. Arabförbundets, Internationella organisationen för migration och FN:s flyktingkommissariat har också kontor i Rom.