Hela påvens katekes:Josef 6. Josef, Jesu fosterfar

Översättning Olle Brandt - Vatikanstaten 

Idag skall vi meditera över Josef som Jesu far. Evangelisterna Matteus och Lukas presenterar honom som Jesu fosterfar, inte hans biologiska far. Matteus påpekar detta genom att undvika uttrycket “far till” som används i släktträdet för alla Jesu förfäder. I stället beskriver han Josef som “Josef, Marias man; av henne föddes Jesus som kallas Kristus” (1:16). Lukas å sin sida säger att ”man menade” att han var Jesu far (jfr 3:23), det vill säga att han framstod som hans far.

För att förstå Josefs fosterfaderskap eller juridiska faderskap måste man minnas att adoption var vanligt i forntidens Mellanöstern, mer än idag. Man kan tänka på hur vanligt det var i Israel med så kallat “levirat” eller “svågerplikt”, som beskrivs så här i Femte Mosebok: “Om två bröder bor tillsammans och den ene dör utan att lämna någon son efter sig, skall änkan inte gifta om sig med någon utanför släkten, utan hennes svåger skall ligga med henne, han skall ta henne till hustru och göra sin svågerplikt mot henne. Den förste son hon föder skall räknas som den döde broderns, så att hans namn inte utplånas i Israel” (25:5-6). Med andra ord, denna sons far är svågern, men den juridiske fadern förblir den avlidne, som ger den nyfödde alla arvsrätter. Denna lag hade ett dubbelt syfte: att se till att den avlidna fick en efterkomma och att egendomen bevarades.

Som Jesu officielle far utövade Josef rätten att ge namn åt sonen och att erkänna honom juridiskt. Juridiskt är han fadern, men utan att ha avlat honom.

I forntiden sammanfattade namnet en människas identitet. Att ändra namn innebar att ändra sig själv, som i fallet med Abram, vars namn Gud ändrar till “Abraham”, vilket betyder ”far till många”, ”ty jag skall låta dig bli fader till många folk”, förklarar Gud i Första Mosebok (17:5). Så är det också med Jakob, som kallas “Israel”, vilket betyder “den som har kämpat med Gud”, för han kämpade med Gud för att tvinga honom att välsigna honom (jfr 1 Mos 32:29; 25:10).

Men att ge namn åt någon eller något innebar först och främst att man hävdade sin auktoritet över det som namngavs, så som Adam gjorde när han gav namn åt alla djuren (jfr 1 Mos 2:19-20).

Josef vet redan att för Marias son har ett namn förberetts av Gud – till Jesus ger Jesu verklige far, Gud, hans namn – namnet “Jesus” betyder “Herren räddar”, vilket ängeln förklarar: “ty han skall frälsa sitt folk från deras synder” (Matt 1:21). Denna särskilda sida av Josefs gestalt låter oss idag reflektera över faderskap och moderskap. Och jag tror att det är viktigt att tänka på faderskap idag. För vi lever i ett tidevarv av föräldralösa. Det är märkligt: vår civilisation är föräldralös, och det känner man. Må Josefs gestalt hjälpa oss att förstå hur man kan lösa denna känsla av föräldralöshet som idag gör oss så illa.

Det räcker inte att sätta ett barn till världen för att säga att man också är dess far eller mor. ”Ingen man föds till far, han blir det. Och det blir han inte bara genom att sätta ett barn till världen, utan genom att ansvarsfullt sörja för det. Varje gång en man åtar sig ansvar över någon annans liv, utövar han ett slags faderskap” (det apostoliska brevet Patris corde). Jag tänker särskilt på alla dem som öppnar sig för att ta emot liv genom adoption, som är en generös och vacker inställning. Josef visar oss att detta slags band inte kommer på andra plats, det är inget surrogat. Detta slags var är bland de högsta formerna av faderskap och moderskap. Oräkneliga barn över hela världen väntar på att någon skall ta hand om dem! Och många makar önskar bli fäder och mödrar men kan inte av biologiska skäl; eller så har de redan barn och vill dela med sig av sin familjekärlek till någon som är utan. Man skall inte vara rädd för att välja adoptionens väg, att ta “risken” i mottagandet. Och idag, tillsammans med föräldralösheten, finns det också ett slags egoism. Häromdagen talade jag om den demografiska vinter som räder idag: folk vill inte ha barn, eller bara ett enda och inte mer. Och många par har inga barn för att de inte vill ha några eller så har de bara ett för de ville inte ha fler, men de har två hundar och två katter… Ja, hundar och katter får ta barnens plats. Jag förstår att det är skrattretande, men så är det. Och detta att vägra faderskap och moderskap förminskar oss och gör oss mindre mänskliga. Så blir vår civilisation allt äldre och utan mänsklighet, för man förlorar rikedomen i faderskap och moderskap. Och fosterlandet får lida, för det har inga barn och – som någon sade litet skämtsamt – “och vem skall nu betala skatt för min pension, när det inte finns några barn? Vem skall betala för mig? Han skrattade, men det är sant. Jag bere Josef om nåden att väcka samvetena och låta dem tänka på detta: att skaffa barn. Faderskap och moderskap är fullheten i en människas liv. Tänk på detta. Det är sant att det finns andligt faderskap och andligt moderskap för den som viger sig åt Gud; men den som lever i världen och gifter sig måste tänka på att skaffa barn, att ge vidare livet, för det är barnen som skall sluta deras ögon, som skall tänka på deras framtid. Och om ni inte kan få barn, tänk på adoption. Den är en risk, ja: att skaffa barn är alltid en risk, både på naturlig väg och genom adoption. Men det är en större risk att inte skaffa några. Det är en större risk att vägra faderskap, att vägra moderskap, både verkligt och andligt. En man och en kvinna som väljer att inte utveckla känslan för faderskap och moderskap saknar något viktigt. Jag ber er att tänka på detta. Jag uppmanar myndigheterna att alltid hjälpa adoptioner och vaka över dem med allvar men också genom att förenkla byråkratin för att man skall kunna förverkliga drömmen hos många små barn som behöver en familj och hos många makar som önskar ge av sig själva i kärlek. För en tid sedan hörde jag ett vittnesmål från en människa, en läkare - hans yrke är viktigt – han hade inga barn och tillsammans med sin hustru beslöt han att adoptera ett. Och när studen var inne erbjöd de dem ett barn och sade: ”Men vi vet inte hur det kommer att gå med barnets hälsa. Kanske har det någon sjukdom”. Och han sade – han hade sett barnet – “Om ni frågade innan jag kom in kanske jag skulle ha sagt nej. Men jag har sett det: jag tar det”. Detta är vilja att bli far, att bli mor också genom adoption. Var inte rädda för detta.

Jag ber för att ingen skall sakna ett band av föräldrakärlek. Och de som insjuknat i föräldralöshet borde gå vidare utan denna dåliga känsla. Må den helige Josef utöva sitt beskydd och som hjälper över de föräldralösa; och be för de par som önskar få barn. Därför ber vi tillsammans:

Helige Josef,

du som älskade Jesus med en faders kärlek,

stå nära alla de barn som inte har någon familj

och som önskar ha en pappa och en mamma.

Stöd de makar som inte lyckas få barn,

Hjälp dem att genom detta lidande upptäcka ett större projekt.

Gör så att ingen saknar ett hem, ett band,

Någon som tar hand om honom eller henne;

och bota egoismen hos dem som stänger sig för livet,

för att de skall öppna hjärtat för kärleken.