Helige Josef snickaren (Gerrit Van Honthorst, 1630) Helige Josef snickaren (Gerrit Van Honthorst, 1630) 

Hela påvens katekes: Josef 7 – Helige Josef snickaren

Här följer hela påven Franciskus sjunde trosundervisning i serien om den helige Josef. I sin katekes onsdagen den 12 januari talade påven om Josef som arbetaren och uttryckte en stark vädjan till världens styrande att främja säkra och värdiga arbetsförhållanden.

Översättning Charlotta Smeds - Vatikanstaten 

Kära bröder och systrar, god morgon,

Evangelisterna Matteus och Markus definierar Josef en "snickare". Som vi just hörde frågade sig folket i Nasaret, när de hörde Jesus tala: "Är det inte snickarens son?" (Matt 13,55; jfr Mk 6,3). Jesus utövade sin fars yrke.

Den grekiska termen tekton, som används för att referera till Josefs yrke, har översatts på olika sätt. De latinska kyrkofäderna översatte det med "snickare". Men låt oss komma ihåg att man på Jesu tid i Palestina inte bara använde trä för att tillverka plogar och möbler, utan även för att bygga hus, som hade stommar i trä och terrasstak av träbjälkar sammanlänkade med grenar och jord.

Josef och Jesus snickare

Därför var "snickare" en generisk kvalifikation, som indikerade både trähantverkare och arbetare vars verksamhet var kopplad till att bygga. Det var ett ganska hårt jobb, att behöva arbeta med tunga material, som trä, sten och järn. Ur ekonomisk synvinkel säkerställde det inte någon större inkomst, vilket kan tolkas av att när Maria och Josef, presenterade Jesus i templet, offrade de ett par turturduvor eller unga duvor (jfr Luk 2,24), vilket var det som föreskrevs av lagen för de fattiga (jfr Lv 12,8).

Jesus lärde sig alltså i tonåren, detta yrke av sin far. Det var därför som byborna förvånade frågade sig, när Jesus började predika som vuxen: "Varifrån kommer den mannens visdom och underverk?" (Matt 13,54), och han blev en stötesten för dem (se v. 57), eftersom han var snickarens son men talade som en laglärd – detta gjorde honom till en stötesten för dem.

Vår tids utnyttjade arbetare

Dessa biografiska fakta om Josef och Jesus får mig att tänka på alla arbetare i världen, särskilt de som utför ansträngande arbeten i gruvorna och i vissa fabriker; på de som utnyttjas i svartarbete; och på de arbetsrelaterade dödsfallen - vi har sett flera på sistone i Italien. Jag tänker på barn som tvingas arbeta och på de som rotar i soptippar för att leta efter något användbart att kunna byta.

Jag vill upprepa det jag sa: de gömda arbetarna, arbetarna som utför ansträngande arbete i gruvorna och i vissa fabriker: låt oss tänka på dem. På de som utnyttjas i svartarbete, på de som betalas med smuggellöner, i hemlighet, utan pension, utan någonting. Om du inte jobbar har du ingen trygghet. Olagligt arbete finns idag, och är vida spritt. Vi tänker på arbetsrelaterade dödsfall, på arbetsplatsolyckor; på barn som tvingas arbeta: det här är hemskt! Barn i lekens ålder måste leka, istället tvingas de arbeta som vuxna. Låt oss tänka på de stackars barn som rotar på soptippar för att leta efter något användbart att byta. Alla dessa är våra bröder och systrar, som försörjer sig så, med arbeten som inte erkänner deras värdighet! Låt oss tänka på det här. Det händer idag, i världen, det händer idag!

Värdigheten att tjäna sitt levebröd

Men jag tänker också på de utan arbete: de många som knackar på dörrarna till fabriker och företag: "Finns det något att göra?" - "Nej, det finns det inte, det finns ingenting ...". Bristen på arbete! Och jag tänker också på de som med rätta känner sig sårade i sin värdighet för att de inte hittar ett arbete. De går hem: "Har du hittat något?" - "Nej, ingenting... Jag gick till Caritas och fick bröd". Det är inte att ha med sig bröd hem som ger dig värdighet. Du kan få det från Caritas: nej, det ger dig inte värdighet. Det som ger dig värdighet är att tjäna levebrödet, och om vi inte ger vårt folk, våra män och våra kvinnor möjligheten att tjäna levebrödet, är det en social orättvisa i det samhället, i den nationen, på den kontinenten. De styrande måste ge alla möjlighet att tjäna sitt levebröd, för det ger dem värdighet. Arbete är en smörjelse av värdigheten, och det är viktigt. Många unga människor, många pappor och många mammor saknar ett arbete, som tillåter dem ett tryggt liv. De lever för dagen. Och många gånger blir sökandet efter ett jobb så dramatiskt att det leder till att de tappar allt hopp och all livslust. I dessa tider av pandemi har många människor förlorat sina jobb och en del, krossade av en outhärdlig tyngd, har kommit till en punkt att de tar sitt liv. Idag skulle jag vilja minnas var och en av dem och deras familjer. Låt oss minnas de männen, de kvinnorna som är desperata för att de inte kan hitta arbete under en tyst minut.

Arbete en väsentlig del av mänskligt liv

Man tar inte tillräcklig hänsyn till det faktum att arbete är en väsentlig del av det mänskliga livet, och även för helgelsens väg. Arbete tjänar inte bara till försörjning: det är även en plats där vi verkar, där vi känner oss meningsfulla och lär oss att vara konkreta, vilket hjälper det andliga livet att inte vara präglat av spiritualism.

Tyvärr faller arbete ofta gisslan för social orättvisa, och snarare än att vara ett medel för mänsklighetsförverkligande, leder det till existentiell periferi. Många gånger frågar jag mig själv: i vilken anda gör vi vårt dagliga arbete? Hur hanterar vi trötthet? Ser vi vår verksamhet endast kopplad till vårt eget öde eller även till andras öde? Arbete är ett sätt att uttrycka vår personlighet, som till sin natur är relationell. Arbete är också ett sätt att uttrycka vår kreativitet: alla arbetar på sitt sätt, med sin egen stil; samma jobb men med olika stil.

Det är vackert att tänka på att Jesus själv arbetade och att han lärde sig snickarkonsten av den helige Josef själv. Idag måste vi fråga oss vad vi kan göra för att återvinna värdet i arbetet; och vilket bidrag vi som kyrka kan ge för att befria arbetet från vinningslogiken, så att det ses som en grundläggande rättighet och plikt för personen, som där uttrycker och växer i sin värdighet.

Kära bröder och systrar, med tanke på detta vill jag idag tillsammans med er be den bön som helige Paulus VI riktade till de helige Josef den 1 maj 1969:

O helige Josef,

Kyrkans beskyddare,

du som, vid sidan av det inkarnerade Ordet,

arbetade varje dag för att tjäna ditt bröd,

och av honom fick kraften att leva och slita;

du som har upplevt ångesten inför morgondagen,

fattigdomens bitterhet, arbetets osäkerhet:

skydda,

du som idag utstrålar, med ditt exempel,

ödmjuk inför människorna

men storhet inför Gud,

arbetare i deras hårda dagliga tillvaro,

försvara dem från missmod,

från förnekelsens revolt,

från hedonismens frestelser;

och bevara fred i världen,

den fred som ensam kan garantera folkens utveckling. Amen.

14 januari 2022, 14:47