Påven vid mässan i Grekland: Omvändelse hjälper oss bortom vår existentiella öken

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

På söndagseftermiddagen, den andra dagen av sitt besök i Grekland, firade påven Franciskus mässan med det lokala katolska samfundet i Megaron Concert Hall i Aten.

Omkring 2 000 troende fanns på plats i två olika salar för att följa Covid-reglerna för social distansering. Påven hade återvänt till Aten några timmar tidigare efter sitt morgonbesök på den grekiska ön Lesbos, där han träffade flyktingar och migranter, tillsammans med ledare för den grekisk-ortodoxa kyrkan och Greklands president och myndigheter.

I sin predikan i mässan på den andra söndagen i advent reflekterade påven över dagens evangelieläsning, som berättar om hur Johannes Döparen, från öknen, kallar människor till omvändelse.

Påven observerade att bilden av öknen får oss att inse hur frälsningen inte började på världsliga maktplatser, vilket vi skulle kunna förvänta oss, utan på en fattig och enkel plats, och, paradoxalt nog, otillgänglig och farligt.

Men, just i den vidsträckta och torra öknen, "uppenbarades Herrens härlighet". Detta är en överraskning för mänskliga förväntningar, men ett vackert budskap, eftersom Herren värdesätter det lilla ödmjuka - vi behöver en inre fattigdom, utan stolthet, "liksom öknen är fattig".

Herren besöker våra existentiella öknar

Johannes Döparen förbereder Kristi ankomst i öknen genom att predika behovet av omvändelse, noterade påven och tillade att, då som nu, vänder Gud sin blick vart vi än står, i prövningar eller sorg, för att kunna nå oss, om vi låter honom fylla vår inre tomhet, och så besöka "våra existentiella öknar".

I våra liv finns det ofta tillfällen då vi känner att vi är vilsna, som i öknen, konstaterade han, och "det är just där som Herren gör sin närvaro kännbar", förutsatt att vår stolthet inte hindrar oss från att släppa in honom.

Herren besöker oss "med ord om närhet, medkänsla och ömhet", och Johannes förkunnelse i öknen förmedlar budskapet att Gud besöker oss var helst vi befinner oss och räcker ut handen "med kärlek till vår litenhet". Påven sa därför till sina åhörare att inte frukta att man är få till antalet, som minoritet, utan att "vara öppna för Gud och för andra."

Att konvertera är att "tänka bortom"

Johannes Döparens betoning på att förkunna "omvändelse" kan göra oss oroliga till en början, konstaterade påven, eftersom vi inser hur frustrerande svårt de är att förändra våra sätt. Det beror ofta på att vi bara ser på det som moralisk perfektion, vilket vi aldrig kan uppnå på egen hand.

Vårt problem, konstaterade han, är att tro att allt är upp till oss. Att vi måste förstå den fullständiga innebörden av "att konvertera" eller "metanoeίn", det ursprungliga grekiska verket som används för det i evangeliet. Ordets bokstavliga betydelse är att "tänka bortom", sa påven, vilket betyder att gå bortom våra vanliga sätt att tänka, bortom vår vanliga världsbild.

Han förklarade att det innebär att släppa vår tro på vår egen självtillräcklighet, eller släppa att bara tänka på oss själva och hur vi gör saker. "Genom att kalla oss till omvändelse uppmanar Johannes oss att gå "bortom" oss själva där vi för närvarande är", sa han, eftersom "verkligheten är att Gud är större."

Med Gud förändras saker och ting verkligen

Avslutningsvis bad påven om nåden att vi alla får tro "att med Gud förändras verkligen saker", eftersom han kan förvisa vår rädsla, läka våra sår och "förvandla våra torra platser till vattenkällor".

Vi ber om hoppets nåd, tillade han, eftersom det ger näring åt vår tro och viljan att hjälpa varandra. "Det är för detta hopp som öknarna i dagens värld törstar."