Påvens Angelus första advent: ”Vakta ditt hjärta!”

Övers. Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Kära bröder och systrar. Evangeliet idag, den första söndagen i advent - första söndagen i förberedelsen inför julen, berättar för oss om Herrens ankomst vid tidens slut. Jesus förutsäger ödeläggelse och vedermödor, men samtidigt uppmanar han oss att inte vara rädda.

Varför? För att allt kommer att gå bra? Nej, för att han kommer. Jesus återvänder, han kommer, har han lovat det. Han säger: ”Räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.” (Luk 21,28).

Det gör gott att lyssna på dessa uppmuntrande ord: Räta på er och lyft era huvuden, för just när allt verkar gå under, kommer Herren för att rädda oss; även mitt i vedermödor, kriser och dramatiska historiska händelser kan vi förvänta oss att han kommer och vara fulla av glädje. Vänta på Herren!

Men hur kan vi räta på oss och undvika att dras med i svårigheter, lidande och nederlag? Jesus visar oss vägen med en brådskande uppmaning: ” Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas. Håll er vakna hela tiden och be.” (verserna 34 och 36).

Var på er vakt

"Vaka": vaksamhet. Låt oss titta närmare på denna viktiga aspekt av det kristna livet. Av Kristi ord framgår att vaksamhet är förknippat med vaka: var på er vakt, låt er inte distraheras, håll er vakna! Vaksamhet innebär att inte låta hjärtat slappna av, att inte låta vårt andliga liv kollapsa i medelmåttighet. Vi måste akta oss för att vara "sovande kristna" - vi vet att det finns många sovande kristna - kristna som bedövas av andlig världslighet, kristna utan andlig drift, utan bönens glöd - som ber som papegojor - utan entusiasm inför missionen, utan passion för evangeliet. Kristna som fokuserar på sig själva och inte kan se mot horisonten. Och detta leder till "slöhet": när man gör saker av lättja, ger efter för apati, och är likgiltiga inför allt utom det som är bekvämt för oss själva. Det leder till ett sorgligt liv, det är sorgligt att vara så här... Det finns ingen glädje i det.

Sorgligt med kristna i fåtöljen

Vi måste vara vaksamma, säger Jesus, om vi inte vill att vår vardag ska bli slentrian, och att vi invaggas i vardagens bekymmer (jfr vers 34). Vardagsbestyren tynger oss. Så idag är ett bra tillfälle att fråga oss själva: Vad är det som tynger mitt hjärta? Vad bedövar min ande? Vad får mig att kollapsa i lathetens fåtölj? Det är sorgligt att se kristna "i fåtöljen"! Vilka medelmåttigheter är det som förlamar mig? Vilka belastningar håller mig nere och hindrar mig från att räta på mig och lyfta huvudet?

Vakta ditt hjärta

Och vad gäller bördorna på våra bröders och systrars axlar: Är jag medveten om dem eller är jag likgiltig? Dessa frågor gör oss gott, eftersom de hjälper oss att hålla våra hjärtan från lättja. Så vad är lättja? Det är en stor fiende i det andliga livet, i allt kristet liv. Lättja är en form av lathet som får oss att sjunka ner i sorg, och som berövar oss på livsglädjen och lusten att agera. Det är en negativ och ond ande som förlamar själen och berövar den all glädje. Den som ger vika för sådan sorg kollapsar och förlorar glädjen. Salomos ordspråk säger: "Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv.” (Ordspråksboken 4,23). Vakta ditt hjärta: Det är vad vaksamhet betyder. Håll dig vaken, vakta ditt hjärta!

Bönen är avgörande

Låt oss lägga till en viktig ingrediens: Vaksamhetens hemlighet är bönen. Jesus säger: " Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft." (Luk 21,36). Bönen håller hjärtats lampa vid liv. När vi känner att vår entusiasm svalnar är det viktigt att låta bönen tända den igen, för bönen leder oss till Gud, till alltings centrum. Bönen väcker själen och koncentrerar den på det som är viktigt, på livets syfte. Låt oss inte försumma bönen, inte ens i våra mycket hektiska dagar.

Kom Herre Jesus

Att be i hjärtat kan vara en hjälp, att upprepa korta bönesuckar ofta. Under advent kan vi till exempel vänja oss vid att säga: "Kom, Herre Jesus!" Inte nödvändigtvis något mer, men att säga det ordentligt: ​​"Kom, Herre Jesus!" Förberedelserna inför jul gör gott: Tänk på julkrubban, tänk på julen och säg med hjärtat: "Kom, Herre Jesus, kom!" Låt oss upprepa denna bön hela dagen lång. Då håller sig själen vaken! "Kom, Herre Jesus!": Det är en bön som vi nu kan säga tre gånger tillsammans: "Kom, Herre Jesus!" "Kom, Herre Jesus!" "Kom, Herre Jesus!" Låt oss nu be till Jungfru Maria: Må hon, som med ett vakande hjärta väntade på Herren, följa oss ​​genom adventstiden.