Påvens Angelus: ”Isolering och självgodhet leder till fall”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven Franciskus inledde sin Angelusreflektion med att kort återge händelserna i dagens evangelium, (Mark 9,38–43.45.47–48) som återger en ordväxling mellan Jesus och aposteln Johannes, som talar å alla lärjungarnas namn.

”De hade sett en man utdriva demoner i Herrens namn, och de hade försökt stoppa honom eftersom han inte tillhörde deras grupp. Jesus uppmanar dem då till att inte hindra dem som gör gott, för de hjälper till att uppfylla Guds plan (jfr Mark 9,38-41). Sedan uppmanar Jesus att istället för att dela upp människor i goda och onda, är alla kallade att vaka över våra hjärtan, att själva inte falla för det onda och skandalisera andra (jfr vers 43.45.47–48).”

Frestelsen att isolera sig

Jesu ord avslöjar en frestelse och ger en uppmaning, fortsatte påven:

”Frestelsen är att isolera sig. Lärjungarna ville förhindra en god gärning helt enkelt för att mannen som utförde den inte tillhörde deras grupp. De tror att de har "ensamrätt till Jesus" och att de är de enda som får verka för Guds rike. Men det slutar med att de känner sig överlägsna och betraktar andra som främlingar, fientligt inställda till dem. Bröder och systrar, all isolering gör att vi håller de som inte tycker som oss, på avstånd, och detta är, som vi vet, roten till mycket ont i historien: till enväldet som ofta har skapat diktaturer och mycket våld mot dem som är annorlunda.”

Frestelsen att isolera kyrkan

Lika viktigt är det att vaka över att inte kyrkan isolerar sig, betonade påven Franciskus:

”Djävulen, som är splittraren - ordet "djävul" betyder "den som splittrar" - väcker alltid misstänksamhet med avsikten att splittra och utesluta människor. Han är en smart frestare, och det kan gå som med lärjungarna, som utesluter den man som själv jagat bort djävulen. Istället för att vara ödmjuka och enkla grupper kan vi ibland bete oss som om vi vore ”bäst i klassen”, och hålla andra på avstånd; istället för att försöka vandra tillsammans, presenterar vi vårt "trosbevis": "Jag är troende", "jag är katolik", "jag tillhör denna föreningen"; de andra, stackarna, gör inte det.”

Att presentera ett "trosbevis" för att döma och utesluta andra är synd, förklarade påven vidare:

”Låt oss be om nåden att vinna över frestelsen att döma och sortera andra, och må Gud bevara oss från "bo-mentaliteten", det vill säga att ivrigt bevaka vår egen lilla självrättfärdiga grupp: prästen med sina lojala anhängare, pastoralarbetare som stänger in sig för att undvika inkräktare, rörelser och föreningar med sina speciella nådegåvor osv. Isolerade. Allt detta riskerar att förvandla kristna gemenskaper till platser för splittring och inte sammanhållning. Den Helige Ande vill inte att man isolerar sig; han vill ha öppenhet, öppna gemenskaper där det finns plats för alla.”

Uppmaning: Hugg av det som lockar dig att falla!

Efter att ha talat om frestelsen påminde påven Franciskus om Jesu uppmaning:

”Var vaksamma på er själva istället för att döma allt och alla! För det finns en fara att vi är strikta mot andra och överseende med oss ​​själva. Och Jesus uppmanar oss att inte ingå ett förbund med den onde. Han använder slående bilder: "Om det är något i dig som förleder dig, riv ut det" (jfr v. 43-48). Om det är något som är skadligt för dig, hugg av det! Han säger inte: "Om det är något som lockar dig att falla, sluta, tänk på saken och förbättra dig lite ...". Nej: «Hugg av det! Genast!" Jesus är radikal här, krävande, men för vårt bästa, som en god läkare. Varje snitt, varje beskärning hjälper oss att växa bättre och bära frukt i kärlek.”

Avslutningsvis uppmanade påven därför till att fråga oss själva:

”Vad i mig strider mot evangeliet? Vad exakt vill Jesus att jag ska skära bort i mitt liv?” Och han bad Jungfru Maria hjälpa oss att vara mer vaksamma på oss själva.