Påven till Ungerns biskopar: ”Skydda det förflutna med blicken framåt"

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Det första talet i Ungern höll påven Franciskus under sitt möte med landets biskopar, i stadens Konstmuseum.

Martyrernas kyrka

Inledningsvis uppmärksammade påven hur kyrkan i Ungern är kopplad till Kristi offer: ”med en långa historia, präglad av orubblig tro, förföljelser och martyrers blod. Många bröder och systrar, många biskopar och präster levde det de firade på altaret: de krossades som vetekorn, så att alla kunde födas Guds kärlek; de pressades som druvor, så att Kristi blod blev det nya livets lymfa; de bröts, men deras offrade kärlek var ett evangeliskt frö av återfödelse planterat i detta folks historia.”

”När vi ser på kyrkas historia, präglad av martyrer och blod, kan vi rikta oss mot framtiden med samma önskan som martyrerna: att leva kärleken och vittna om evangeliet” sa påven och påminde om biskoparnas uppdrag att ”skydda det förflutna med blicken framåt”.

”När vi skyddar våra rötter och vår historia, får vi inte se bakåt, utan framåt - blicka framåt och hitta nya sätt att förkunna evangeliet på.”

Tradition – en levande flod

Påven jämförde Kristi evangelium med en flod av levande vatten, som Ungerns flod Donau, som släcker törsten i människornas uttorkade hjärtan och renar dem, och han påminde hur Benedictus XVI beskrev den kristna traditionen:

”Kristen tradition är inte en samling saker och ord, som en låda med döda ting. Tradition är det nya livets flod som kommer från ursprunget, från Kristus till oss, och involverar oss i Guds historia med mänskligheten"(Allmän audiens, 3 maj 2006).

Därefter gav påven Franciskus biskoparna fyra indikationer i utförandet av deras ämbete och uppdrag: förkunna evangeliet, vittna om syskonskap, bygg nya broar för dialog och sprid hopp.

Identitet berättigar inte förakt

Påven noterade att ”inför kulturella, etniska, politiska och religiösa skillnader kan vi ha två attityder: att sluta oss i ett starkt försvar av vår så kallade identitet eller öppna oss för mötet med den andra och tillsammans odla drömmen om ett broderligt samhälle, sa påven och underströk att den egna identiteten aldrig får vara orsak till fientlighet och förakt, utan ett hjälpmedel för dialog med olika kulturer.

Dialog och hopp – inte Rubik’s cube

Och med hänvisning till Kedjebron som förenar Buda med Pest, bad påven Franciskus biskoparna att alltid visa kyrkans sanna ansikte: ”ett ansikte som är välkomnande mot alla, även mot dem som kommer utifrån, broderligt, öppet för dialog. Var herdar med ett broderligt hjärta.”

Påven varnade för frestelsen att ge upp och falla för missmod aldrig kommer från Gud utan från fienden, och trots den svåra övergången från diktatur till en återupptäckt frihet, präglad av motsättningar, finns det hopp:

”Ha alltid, som landets biskopar, uppmuntrande ord, så att man på era läppar inte hittar uttryck som markerar avstånd och påtvingar domar, men som hjälper Guds folk att se på framtiden med tillförsikt, hjälper de troende att bli fria och ansvarsfulla huvudpersoner i sina liv.”

Rubik’s cube, som den ungerske arkitekten Rubik uppfann ”är ett lysande spel”, sa påven, ”men det är inte en livsmodell”.

Var huvudpersoner

Med insikten om att Ungern är i behov av en förnyad förkunnelse av evangeliet och ett nytt socialt och religiöst syskonskap, avslutade påven Franciskus med att betona biskoparnas uppdrag att vara ”huvudpersoner i denna historiska process, i detta vackra äventyr. Må Gud bekräfta er i missionens glädje!”