Påven till katolska rörelser: Vittna om evangeliet inifrån världens utmaningar

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

Den 16 september 2021 kallade påvliga avdelningen för lekmän, familj och liv moderatorer, presidenter och internationella ledare för  kyrkliga rörelser och nya gemenskaper och föreningar som har erkänts eller uppförts av Heliga stolen, för att reflektera över temat ”Ansvaret för styrning i lekmannasammanslutningar. En kyrklig tjänst” enligt regler kring ansvarspositioner utifrån dekretet 11 juni 2021 om just denna fråga. 

Mötet hölls i synodssalen och vid klockan 10 kom påven Franciskus på besök. Att vara ledare i kyrkan betyder att tjäna, annars faller man lätt in i maktmissbruk, betonar påven i sitt tal.

Framtidshopp

“Ni representerar en missionsstyrka och en profetisk närvaro som får oss att hoppas på framtiden” och trots “varje dags begränsningar och synder” “är ni ett klart tecken på kyrkans livskraft”. Påven Franciskus tackar med dessa ord mötets deltagare och uttrycker särskild tacksamhet för att de outtröttligt har burit fram solidaritet och evangeliskt vittnesbörd under pandemin.  

Jag vet att många av er har fördubblat engagemanget och anpassat er till konkreta situationer … med den kreativitet som kommer av kärleken - för att den som känner sig älskad av Herren, älskar gränslöst.

Verkligheten och vikten av förändring

Påven påminner i sitt tal om att dem som har ledarroller i kyrkliga sammanslutningar, är kallade att tjäna. Han varnar för viljan att ha makt som han säger leder till en “parallell värld” långt från det kristna vittnesbördet. Han hänvisar till dekretet som utfärdades 11 juni i år som reglerar längd och mandat för styrande positioner i internationella privata och officiella katolska trosorganisationer samt nödvändigheten att medlemmar representeras i internationella styrelsers valprocesser.

Mörka sidor

Att leda, betyder inom kyrkan, att tjäna, upprepar påven och säger att då denna princip har glömts bort, har kyrkan levt i mörker. Efterkonsiliära erfarenheter, fortsätter han, har lett till att kongregationen för institut för gudsvigt liv har studerat olika sammanslutningar, som sedan har hamnat i svåra situationer. Han förklarar att denna fråga ligger honom särskilt varmt om hjärtat, även med tanke på ”övergreppsfall av olika natur, som också har inträffat i dessa verkligheter och vars orsak alltid är maktmissbruk”.

Inte sällan har Heliga stolen under dessa år tvingats ingripa genom att inleda inte helt enkla återställningsprocesser. Och jag tänker inte bara på dessa hemska situationer, utan även på sjukdomar som kommer av försvagningen av den grundläggande karisman som blir ljummen och förlorar förmågan att locka. De ledningsuppgifter som ni har anförtrotts i de lekmannaföreningar som ni tillhör, är inget annat än en kallelse att tjäna.

Maktlystnad

Maktlystnad och illojalitet, analyserar påven, är två hinder som kan motverka en kristen från att bli "Guds och de andras sanna tjänare". Dessa kan yttra sig på olika sätt, förklarar han: Till exempel när vi anser att vi, utifrån den roll vi har, måste ta beslut vad gäller alla aspekter av våra föreningars, stifts, församlingars och kongregationers liv. Man delegerar uppgifter och ansvar till andra för vissa områden, men bara på ett teoretiskt plan, och annullerar all form av subsidiaritet. Illojalitet visar sig sedan i dubbelspel med Gud genom att med ord säga att viljan är att tjäna Honom, men i själva verket tjänar egot. Exempel på illojalitet - säger påven - är chefspositionerna som blir eviga och då man ber om röster i utbyte mot löften eller ser sig bära på sanningen om grundarens karisma. 

Kanske någon tänker att detta begär inte gäller dem och att detta inte gäller deras förening. Låt oss ha i åtanke att dekretet ... inte endast riktas till några verkligheter som representeras här, utan till alla, ingen utesluten. Det finns inte duktigare eller mindre duktig, perfekta och inte: alla kyrkliga verkligheter är kallade till omvändelse och att förstå och genomföra andan som besjälar dekretets bestämmelser.

En sann tjänst är gratis och villkorslös och vet inte av vare sig beräkning eller krav, betonar påven och uppmanar ledare att lära sig säga "vi är onödiga tjänare", då den rätta inställningen för att verka i kyrkan är ödmjuk tjänst.

Alltid urskilja

Även om man i dekretet ger särskilda tillstånd för sammanslutningarnas grundare betonar påven att, det att tillhöra en förening, en rörelse eller en gemenskap - särskilt om den hänvisar till en karisma - inte handlar om att stänga in sig i en säkerhetskänsla, som om det inte fanns behov av förändring. Det som räknas är att alltid vara på vandring och alltid urskilja, för att undvika att se sig själva som en nyhet i kyrkan, eftersom även nyheter snabbt åldras.

Den evangeliska vandringen är inte en turistresa. Den är en utmaning: varje steg är en utmaning och varje steg är en Guds kallelse ... Vi är alltid på vandring, alltid i omvändelse och alltid i urskiljning för att följa Guds vilja.