Om broderskap är den finaste medaljen
Alessandro Gisotti översättning Katarina Agorelius
Det finns dem som redan har kallat den ”den ledsamma olympiaden”. För att undvika spridning av covid-19, kommer det inte finnas några åskådare på arenornas åskådarplatser i Tokyo, atleterna får inte omfamna varandra och vinnarna måste själva sätta medaljer runt halsen för att undvika eventuell kontakt. Ett år efter uppskjutandet av de olympiska spelen på grund av pandemin, förbereder Japan sig för att uppleva det största sportevenemanget av alla med motstridiga känslor: glädje och sorg, stolthet och oro. Men i detta OS, med striktare åtgärder mot smittspridning än någonsin, kanske betydelsen (och värdet) kommer att kunna framgå tydligare av ett evenemang, som av sin symbol - de fem sammanflätade ringarna - bär med sig andan av broderskap och harmoni mellan folken. Ett budskap som det verkligen finns ett stort behov av idag, då vi alla sitter ”i samma båt" och möter, bland många svårigheter, en oväntad epokförändring med fortfarande oförutsägbara konsekvenser.
Påven Franciskus har upprepade gånger betonat idrottens pedagogiska potential för ungdomar, vikten av att "engagera sig" och fair play, liksom - och det gjorde han också under sjukhustiden på Gemelli - värdet av nederlag, eftersom en persons storhet ses mer när han faller än när han segrar, i sporten som i livet. Påven observerade detta tema i början av året i en lång intervju i Gazzetta dello Sport: “Segern för med sig en spänning som till och med är svår att beskriva, men även nederlaget har något underbart i sig (…) Ur vissa förluster föds vackra segrar, för när misstaget har identifierats kommer törsten efter återlösningen. Jag skulle nästan säga, att den som vinner inte vet vad den har förlorat”. I en tid märkt av frakturer och polariseringar av alla slag, kan idrott enligt påven, som han påminde atleterna vid Special Olympics, vara “ett av de universella språk som övervinner kulturella och sociala, religiösa och fysiska skillnader, och lyckas förena personer, få dem att delta i samma spel och göra dem till huvudpersoner tillsammans i segrar och nederlag”.
Naturligtvis, som vid senaste fotbolls-EM och Copa America, finns medvetenheten om att idrottare som turas om på banan eller på planen inte kommer att spara energi för att vinna. En tävlingsanda har stärkts också på grund av förlängningen av väntan sedan senaste OS 2016 i Rio de Janeiro. När allt kommer omkring, även om påven upprepade gånger har uttryckt sin uppskattning för amatörsport och sportens betydelse för samhället och dess sociala funktion, vet han väl att idrott, särskilt på professionell nivå, ligger i konfrontationen och i att övervinna gränser, först och främst med sig själv och sedan med andra. “Ni visar vilka mål man kan uppnå genom ansträngningarna i träningen, som innebär ett stort engagemang och även uppoffringar. Allt detta – sa påven till de italienska simmarna juni 2018 – utgör en lektion för livet, framför allt för era jämnåriga”. Så önskan är alltså att detta OS i Tokyo ska kunna ena spänningarna i konkurrensen och en anda av enhet. Övervinna gränserna och dela svagheter. Idag, mer än någonsin, är utmaningen inte bara den att vinna guldmedaljen – varje olympiska idrottares dröm och mål - utan att alla tillsammans också vinna medaljen i mänskligt broderskap.
