Påvens Corpus Domini: ”I Eukaristin bryter Herren ingen annan än sig själv”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

På torsdagen efter Heliga Treenighetens söndag firar kyrkan Kristi Kropps och blods högtid, men i många länder flyttas firandet fram till söndagen, vilket även påven Franciskus beslutade att göra i år. Han firade därför Herrens närvaro i altarets heliga Sakrament i Peterskyrkan på söndagseftermiddagen.

Påven Franciskus utgick från dagerns evangelium ur Markus 14:e kapitel, som handlar om Jesus uppmaning till lärjungarna om hur de ska förbereda påskmåltiden, när han talade om hur man förbereder sig för sakramentent och vad som leder oss till det.

Påven frågade: Vilka är "platserna" i vårt liv där Gud ber oss ta emot honom?

Och med hjälp av tre bilder ur evangeliet beskrev påven Franciskus vad som är nödvändigt för att ta emot Eukaristin.

Följ törsten

Den första bilden var den anonyma mannen i början av dagens evangelieläsning, som Jesus uppmanar lärjungarna att följa: ”En man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom.”

”Vattenkannan är igenkännandet: den får oss att tänka på den törstande mänskligheten, som alltid letar efter en vattenkälla som kan släcka deras törst och vederkvicka dem. Vi går alla genom livet med en kanna i handen: vi törstar efter kärlek, efter glädje, efter ett framgångsrikt liv i en mer mänsklig värld. Och för denna törst är de världsliga tingens vatten värdelöst, för det är en djupare törst, som bara Gud kan stilla.”

Törsten efter Gud

Jesus säger till sina lärjungar att mannens som bär vattenkannan ska leda dem till platsen för påskmåltiden.

”För att fira Eukaristin måste vi först och främst erkänna vår egen törst efter Gud: känna oss i behov av honom, önska hans närvaro och hans kärlek och vara medvetna om att vi inte klarar oss ensamma utan behöver det eviga livets Mat och Dryck som stödjer oss på vår vandring.”

Påven betonade att ”dagens drama är att den törsten ofta har slocknat”:

”Frågorna om Gud har slocknats, längtan efter honom har bleknat, de som söker Gud blir mer och mer sällsynta. Men bara där det finns en man eller en kvinna med en vattenkanna, kan Herren visa sig, som Den som ger nytt liv; hoppfull näring åt våra drömmar och ambitioner och en kärleksfull närvaro som ger mening och vägledning till vår jordiska pilgrimsfärd.”

”Det är törsten efter Gud som leder oss till altaret, sa påven. ”Om törsten saknas blir vårt mässfirande torrt.”

Ett stort hjärta

Den andra bilden i evangeliet som påven använder sig av är ”det stora rummet på övervåningen”. Rummet där Jesus och hans lärjungar ska hålla påskmåltiden.

”Ett stort rum för en liten bit bröd. Gud gör sig liten, liten som en bit bröd. Det är därför som det behövs ett stort hjärta för att kunna känna igen honom, tillbe honom och ta emot honom. Guds närvaro är så ödmjuk, dold, ibland osynlig, att det krävs ett väl förberett, vaket och gästvänligt hjärta för att se uppfatta hans närvaro. Om vårt hjärta inte är som ett stort rum, utan istället som ett förråd där vi lagrar gamla saker, eller en vind där vi för länge sedan har glömt bort vår entusiasm och våra drömmar. Eller om hjärtat är som en trång och mörk skrubb, full av ingenting annat än oss själva, våra problem och vår bitterhet, är det inte möjligt att uppfatta Guds tysta och ödmjuka närvaro.”

Lämna egots trånga rum

Påven Franciskus fortsatte förklara varför det behövs ett stort rum:

”Hjärtat måste expandera. Vi måste gå ut ur vårt egos lilla rum och in i tillbedjans stora rum. Det här är något som vi verkligen saknar! … Tillbedjan måste vara vår inställning till Eukaristin, vi ä i behov av tillbedjan.”

Eukaristin är syndarens föda

Att vara ett stort rum gäller inte bara hjärtat utan även kyrkan, underströk påven: ”Ingen liten, sluten krets, utan ett samfund med vidöppna armar, som välkomnar alla.

”Kom ihåg att Eukaristin vill ge näring till de som är trötta och hungriga under vandringen. I de perfektas och renas kyrka är ingen välkommen, men kyrkan med öppna dörrar, där man är samlad i fest runt Kristus, är ett stort rum där alla, rättfärdiga och syndare, kan komma in.”

Jesus bryter brödet

Slutligen beskrev påven Franciskus den tredje bilden: Jesus bryter brödet - den eukaristiska gesten par excellence. Han förklarade hur vi möter Herren i hans offer:

”Denna gest är också överväldigande: Fram till dess hade lammen slaktats och offrats till Gud; nu är Jesus lammet som offrar sig för att ge oss liv. I Eukaristin bryter Herren ingen annan än sig själv. Herren kräver inte offer utan offrar sig själv. Herren kräver inte något utan ger allt. För att fira och leva Eukaristin är även vi kallade att leva denna kärlek.”

”Vårt Eukaristiska firande omvandlar världen till den grad vi låter oss förvandlas och bli bröd som bryts för andra”, sa påven.

Kyrka med en vattenkruka i handen

Påven avslutade med en uppmaning till kyrkan:

”Låt oss vara en kyrka med en vattenkruka i handen, som återupplivar törsten och delar ut vatten. Låt oss öppna våra hjärtan och vara det rymliga och gästvänliga rummet där alla kan komma in och möta Herren. Låt oss bryta våra liv, i medkänsla och i solidaritet, så att världen genom oss kan se storheten i Guds kärlek.”