Påvens Pingst: det är dags att ösa tröst över världen
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Den Helige Ande är "den slutgiltiga gåvan, gåvornas gåva", sa påven i början av sin predikan. Genom tiderna leder Han kyrkan att verka i nuet, utan nostalgi och rädsla, att söka helheten och inte splittring, att sätta Gud i första hand och inte ens egen styrka. I samtalet med sina lärjungar kallar Jesus den Helige Anden, Paraklet, som i huvudsak betyder Tröstaren och Advokaten.
Helige Anden ger hjärtat frid
Tröstaren: vi söker alla tröst, särskilt i svåra stunder, sa påven i sin predikan, men den jordiska trösten försvinner snabbt. Den är som ett bedövningsmedel: de ger en tillfällig lättnad, men den botar inte den djupa ondskan vi bär inom oss. Endast de som får oss att känna oss älskade som vi är - fortsätter han - ger hjärtat frid. Den Helige Anden, Guds Kärlek, gör det.
Påven Franciskus citerade den helige Bonaventura som skrev: ”Syster, bror, om du känner ensamhetens mörker, om du bär en sten inombords som kväver hoppet, om du har ett brinnande sår i ditt hjärta, om du inte hittar vägen ut, öppna dig själv för den Helige Ande. Där svårigheterna är som värst ger han en större tröst, inte som världen gör, som tröstar och smickrar när allt år lätt, men som hånar och fördömer i motgångar". Så gör världen, så gör framför allt fiendens ande, djävulen, sa påven.
I dag är tröstens tid
Djävulen gör allt för att dra ner oss, fortsatte påven. Men den Helige Anden vill lyfta upp oss. Påven beskrev apostlarnas första förvirring och rädsla efter Jesu uppståndelse, men, allt förändrades i dem så snart de tog emot den Helige Anden. Från det ögonblicket är deras enda rädsla att inte kunna vittna om den kärlek de har tagit emot:
Vi är också kallade att vittna i den Helige Ande, att bli parakleter, tröstare. Den Helige Anden ber oss ge hans tröst en kropp. Hur kan vi göra detta? Inte genom att hålla stora tal, utan genom att vara nära; inte med ord lämpliga omständigheterna utan med närhetens bön. Låt oss komma ihåg att närhet, medkänsla och ömhet alltid är Guds stil. Parakleten berättar för kyrkan att det idag är tröstens tid. Det är tiden för de goda nyheterna om evangeliet snarare än för kampen mot hedendom. Det är dags att ge uppståndelsens glädje, snarare än att klaga på sekulariseringens drama. Det är dags att hälla kärlek över världen utan att omfamna världsligheten. Det är dags att vittna om barmhärtighet snarare än att införa regler och normer. Det är parakletens tid! Hjärtans frihetstid, i Tröstaren.
Tre motgifter mot tre utbredda frestelser
Advokaten: Påven förklarar att advokater på Jesu tid inte förde den anklagades talan utan att han viskade i örat, och föreslog vad den anklagade skulle säga. Det är så den Helige Ande gör, han tar inte över, han inspirerar oss utan att tvinga oss, han erbjuder sig men tvingar sig inte på.
Påven Franciskus ger tre råd, tre grundläggande motgifter mot lika många frestelser, så utbredda idag. Den första är: "Lev i nuet:
”Parakleten bekräftar dagens primat, mot frestelsen att bli förlamad av det förflutnas bitterhet och nostalgi, eller att fokusera på morgondagens osäkerheter och låta oss vara besatta av rädslan för framtiden. Den Helige Anden påminner oss om nuet. Det finns ingen bättre tid för oss: nu, där vi är, är det unika och oupprepande ögonblicket att göra gott, att göra livet till en gåva. Låt oss leva i nuet!”
Enhet i kyrkan är inte enhetlighet
Den Helige Andens andra förslag är andra: Sök helheten, inte splittringen. Enheten i kyrkan, förklarade påven, är aldrig enhetlighet, den är överens i mångsidiga variationer av karismer. Till och med apostlarna skilde sig mycket från varandra, men när de tog emot den Helige Anden lärde de sig att inte ge företräde till sina mänskliga åsikter, utan till Guds helhet:
”Om vi lyssnar på den Helige Anden, hänger vi inte upp oss på konservativa eller progressiva, traditionalister och innovatörer, höger och vänster. Om dessa är våra kriterier betyder det att man har glömt bort den Helige Anden i kyrkan. Parakleten driver till enhet, samstämmighet och harmoni i mångfald. Den visar oss delar av samma kropp, bröder och systrar. Låt oss leta efter helheten! Det är fienden som vill att mångfalden ska förvandla sig till opposition och ideologier. Säg "nej" till ideologier och säg "ja" till helheten.”
Nej till splittrande ideologier
"Sätt Gud framför dig själv" är det tredje rådet. Den Helige Anden bekräftar nådens primat. Bara om vi lämnar utrymme för Herren finner vi oss själva och detta är sant, betonar påven Franciskus - även för kyrkan:
”Vi räddar ingen och inte ens oss själva av egna krafter. Om det är våra projekt, våra strukturer och våra reformplaner, kommer vi att falla in i funktionalism, effektivitet, horisontalism och vi kommer inte att bära frukt. 'Ismerna' är ideologier som splittrar, som skiljer oss från varandra. Kyrkan är inte en mänsklig organisation - den är mänsklig men den är inte bara en mänsklig organisation - kyrkan är den Helige Andens tempel. Jesus förde Andens eld till jorden och kyrkan reformeras genom smörjelse, nådens villkorslösa smörjelse, med bönens kraft, med glädjen i uppdraget, med fattigdomens avväpnande skönhet. Låt oss sätta Gud först!”
Att vara bärare av tröst och enhet idag
Påven Franciskus avslutade sin Pingstpredikan med en bön till den Helige Anden att göra oss alla till hans tröstare i världen, till enhetsprofeter, grundade i nåden och fokuserade på Guds idag.