Påvens budskap till Världsdagen för migranter: Mot ett allt bredare "vi"

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Idag 6 maj publiceras påven Franciskus’ budskap till den hundrasjunde Världsdagen för migranter och flyktingar som i år firas 26 september på temat “Mot ett allt bredare vi”.

Kyrkan har firat denna världsdag sedan 1914 och ger möjligheten att fokusera på situationen för personer världen över som flyr eller migrerar från sina hemländer. Dagen firas sista söndagen i september och högtidlighålls i år 26 september.

“Mot ett allt bredare vi"

Påven inleder sitt budskap med att citera sin encyklika om syskonskapet Fratelli tutti (35) där han understryker att vi måste se upp med att efter den pågående hälsokrisen inte fortsätta att se medmänniskorna som de andra utan att i stället tala om ett vi. Världsdagens tema ”Mot ett allt bredare vi” anger tydligt målet i vår gemensamma resa i världen, skriver påven.

Vi

Utgångspunkten vi ser vi i Skapelsen, förklarar påven: «Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er”» (1 Mos 1:27-28). Gud har skapat man och kvinna som kompletterar varandra och tillsammans är ett vi för att ge liv åt nya generationer, skriver påven och lägger till ett annat vi: ”Gud har skapat oss till sin avbild, i sin Treenighet och gemenskap i mångfalden”.

Och då människan på grund av sin olydnad lämnar Gud erbjuder Han försoning, inte bara för enskilda personer utan för hela den mänskliga familjen, förklarar påven och citerar Uppenbarelseboken 21:3: «Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem».

“Frälsningshistorien ser alltså ett vi i början och ett vi i slutet och centrum av Kristi mysterium, död och uppståndelse för «att de alla skall bli ett» (Joh 17:21)”, skriver påven. Han noterar dock att vi i denna pandemi, liksom i alla kristider, stänger in oss i nationalism och radikal individualism, som delar upp oss både inom och utanför kyrkan. ”Och det högsta priset betalas av dem som lättast kan kallas de andra, påminner påven, som utlänningar, migranter och de marginaliserade personerna som bor i de existentiella periferierna”. Han understryker att vi alla sitter i samma båt och är kallade att engagera oss för att bryta murarna mellan oss och att se oss som ett vi med hela mänskligheten.

Påvens appell i samband med denna Världsdag är att vandra tillsammans mot ett allt bredare vi. I första hand vänder han sig till katolska troende och sedan till alla världens män och kvinnor.

En alltmer katolsk kyrka

Påven vädjar till större tro hos katolikerna och att de följer Paulus’ rekommendation till efesierna: «en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet» (Ef 4:4-5). Han förklarar att katolicismens universialitet kräver att den levs i varje tid enligt Herrens vilja och nåd i alla dagar till tidens slut (jfr Matt 28:20). En interkulturell dialog kan ge kyrkan en möjlighet att växa, betonar påven.

Katoliker är alltså kallade att se till att kyrkan blir allt mer inkluderande, skriver påven, så att den följer uppdraget som Kristus anförtrodde apostlarna: «Förkunna på er väg att himmelriket är nära. Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva» (Matt 10:7-8). Kyrkans kallelse idag är att gå ut i de existentiella periferierna för att, utan proselytism, fördomar och rädsla, vårda de skadade och söka upp de bortglömda och ”bredda sitt tält för att ta emot alla”, skriver påven. Här finner vi, bland andra, migranter och flyktingar, fördrivna och offer för människohandel, för vilka Herren vill att vi ska visa hans kärlek och förkunna hans frälsning, förklarar påven.

En mer inkluderande värld

Påven vädjar sedan till världens alla män och kvinnor om att, som en enda mänsklig familj, bygga en framtid av rättvisa och fred där ingen lämnas utanför. Vi måste lära oss att leva tillsammans i interkulturell mångfald i harmoni och fred, betonar påven. Han skriver att stycket i Apostlagärningarna (2:9-11) om pingstdagen i Jerusalem är honom särskilt kärt: «Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar». Men för att uppnå detta ideal, skriver påven, måste vi bryta murarna som delar upp oss och bygga broar som gynnar en möteskultur, medvetna om att vi är starkt sammankopplade med varandra. Dagens migration kan alltså ge oss möjligheten att komma över våra rädslor och berika oss genom mångfalden, förklarar han, och om vi vill, kan vi göra gränsland till mötesplats där ett vi kan växa sig större.

Han ber alla världens män och kvinnor att utnyttja gåvorna Herren har gett oss för att bevara skapelsen och göra den ännu vackrare och citerar liknelsen om de tio punden (Luk 19:12-13) för att påminna om att Herren ber oss redogöra för våra gärningar. Det handlar om ett både personligt och gemensamt engagemang, skriver påven, där man inte skiljer på infödda och utlänningar, invånare och gäster, eftersom ingen får uteslutas.

Drömma tillsammans

Påven skriver att profeten Joel förkunnade Messias' ankomst som en tid av drömmar och visioner som inspireras av helig Ande: «Det skall komma en tid då jag utgjuter min ande över alla. Era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män se syner» (Joel 2:28). Vi ska inte vara rädda för att drömma och göra det tillsammans som systrar och bröder i en enda mänsklighet (jfr Enc. Fratelli tutti, 8), avslutar påven och ber:

Helige och älskade Fader,

din Son Jesus har lärt oss

att himlen gläds

då någon som var förlorad

återfinns,

när någon som var utesluten, förvägrad eller bortslängd

tas emot till vårt vi,

som på så sätt blir allt större.

Vi ber dig att ge alla Jesu lärjungar

och alla personer av god vilja

nåden att uppfylla din vilja i världen.

Välsigna varje handling av välkomnande och hjälp

som tar med dem som lever i exil

i vår gemenskaps och kyrkas vi,

så att vår jord kan bli,

så som du har skapat den,

alla bröder och systrars gemensamma hem. Amen.