Den unge Bergoglio "tillbedjaren”

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

"Jag blev rörd": skriver påven Franciskus i ett brev till tidningen "Alfa y Omega", efter att ha mottagit en kopia av ett register som finns förvarat i arkiven i Allraheligaste Sakramentets basilika i Buenos Aires där namnen på "nattliga tillbedjare noterades", personer som på kvällen från klockan 21 växelvis bytte av varandra i tillbedjan inför det Heliga Sakramentet, en praxis som har pågått i kyrkan sedan 1917.

Bland dessa namn hittar man Jorge Mario Bergoglio och hans bror Oscar ut. Mellan 1954 och 1955 delade de den kontinuerliga Eukaristiska tillbedjan som präglades av en grundläggande figur, fader José Aristi, en ordenspräst tillhörande kongregationen för det Allraheligaste Sakramentet, som tillbringade oändliga timmar av sitt liv som präst i biktstolen eller i Sakramentstillbedjan. Han var en älskad och viktig person i den blivande påvens liv.

Lördagar i bön

"Venite adoremus" är frasen som påven Franciskus minns med värme. De olika tillbedjarna använde den för att väcka personen som stod i tur för att be efter dem. Från sitt hem i Flores, i utkanten av Buenos Aires, gick den unga Jorge – påminner artikeln om - med buss till stadens centrum för att nå Allraheligaste Sakramentets basilika, och många lördagsnätter tillbringade han i bön där.

”Tillbedjan började runt klockan nio på kvällen, efter fader Aristis predikan", skriver påven i sitt brev. Flamman i hans kallelse var redan tänd, men han skriver att det han ledde var "ett normalt kristet liv". Och att dessa nätter i tillbedjan kom att markera honom djupt.

Korset får inte begravas

När fader Aristi dog på påsknatten 1996, begav sig msgr. Bergoglio, då hjälpsbiskop, till basilikans krypta där kroppen hade placerats och medan han lade blommor vid kroppen gjorde han en nästan impulsiv gest. Jag tog hans radband och lossade korset”, skriver påven.

"I den stunden tittade jag på prästen och sa:" Ge mig hälften av din barmhärtighet" och "jag kände en kraft som gav mig modet att göra det."

Det enda vittnet till denna gest, noterar tidningen, är prästen i samma kongregation, pater Andrés Taborda: "Jag minns att han sa: "Han var min biktfader, med denna rosenkrans i handen har han återlöst många syndare. Han kan inte ta med sig korset i graven.”

Rosenkransen i fickan som inte finns

Tidningen återger också en anekdoten kopplad till Diego Vidal, en lekman som samordnade de nattliga tillbedjarna i basilikan under flera år. Han berättar: "Under en Eukaristisk kongress, i en provins långt från Buenos Aires, gick den dåvarande ärkebiskopen förbi mig och jag frågade honom om han kände fader Aristi. Han stannade omedelbart och svarade:" Känner jag honom? Och så plockade han fram rosenkransen ur sin ficka".

Sedan dess har pater Aristis kors varit en oskiljaktig följeslagare för biskopen och kardinal Bergoglio, och idag för påven Franciskus. "Jag har den här i fickan", skriver påven. ”Påvens dräkt har inga fickor, men jag bär alltid en liten tygpåse”, och fram till idag känner jag nåden när jag lägger handen på rosenkransen. Nåden från en barmhärtig präst, av en präst som närmade sig såren gör mycket gott.”