Påvens budskap till Världsdagen för bön om kallelser: Josef – en förebild
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
I sitt budskap till Världsdagen för bön om kallelser, som i år infaller 25 april, utgår påven Franciskus från helige Josef och det apostoliska brevet Patris corde. Världsdagen för bön om kallelser instiftades av helige Paulus VI 1964 och infaller den fjärde söndagen i påsktiden.
Ett generöst hjärta
I evangeliet finns inte hans ord, men det är hans hjärta som talar och som Herren ser och väljer: ”Gud – skriver påven – kände igen en fadershjärta i helige Josef, som har förmågan att ge och skapa liv i vardagen”.
Herren vill forma de gudsvigdas hjärtan att vara generösa och öppna för att ta stora steg framåt ”i tider som präglas av ömtålighet och lidande också på grund av pandemin, som har gett upphov till osäkerhet och rädsla för framtiden och själva meningen med livet”, betonar påven.
Tre nyckelord
Påven utgår från tre nyckelord: dröm, tjänst och trohet:
“Evangelierna berättar om fyra drömmar (jfr Matt 1:20, 2:13,19,22) - förklarar påven – de kallades gudomliga, men de var lätta att ta emot. Efter varje dröm var Josef tvungen att ändra sina planer och sätta sig själv på spel … för att stödja Guds mystiska planer.”
Vad gäller det andra nyckelordet tjäna, skriver påven att det i evangelierna framkommer hur Josef levde helt och håller för de andra och aldrig för sig själv. “Guds heliga folk kallar honom den mest kyske maken och avslöjar så hans förmåga att älska utan att behålla något för sig själv”, sa påven.
Josef var «rättfärdig» (Matt 1:19), skriver påven, och trogen i sin aktiva tystnad då han varje dag fortsatte att följa Gud och hans planer. ”I ett särskilt svårt ögonblick tar han ett beslut (jfr vers 20). – förklarar påven - Han mediterar och resonerar och låter sig inte styras av en brådska, ger inte efter för frestelsen att ta förhastade beslut, följer inte instinkten och lever inte i ögonblicket. Allt vårdar han i tålamod.” Detta tålamod understryker påven i sitt budskap, är hemligheten bakom glädjen hos dem som vårdar ”den trogna närheten till Gud och medmänniskan”:
”Vad fint det vore – avslutar påven – om denna enkla och strålande, nyktra och hoppfulla atmosfär genomsyrade våra religiösa institut och hemförsamlingar!”
