Påven under Angelus Påven under Angelus 

Påvens Angelus: ”Tolka historien i ljuset av uppståndelsens seger”

Den andra söndagen i Fastan erbjuder en ljusglimt under vandringen, med evangeliet om Kristi Förklaring. Påven påminde om glädjen i den annalkande uppståndelsens seger över döden, men varnade för andlig lathet.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

När påven Franciskus på söndagen bad Angelus med de troende på Petersplatsen vid tolvslaget, sa han att läsning ur Markusevangeliet (Mark 9,2-10), den andra söndag i fastan berättar om hur Jesus tog med tre av sina lärjungar till ett högt berg:

”Jesus har just berättat för sina lärjungar vad som väntar honom i Jerusalem, om man kan föreställa sig vad de måste ha känt när de hörde det”, sa påven Franciskus. ”Bilden av en stark och triumferande Messias kastas omkull, deras drömmar krossas och ångest angriper dem, vid tanken på att mästaren som de trodde på skulle dödas som den värsta brottslingen.”

Det är i det ögonblicket, som Jesus kallar på Petrus, Jakob och Johannes och tar dem med sig upp på berget.

En försmak av uppståndelsen

I Bibeln har berget alltid en särskild betydelse, sa påven och förklarade att det var på berg som profeterna fick de extraordinära upplevelserna av att möta Gud. På berget förvandlades Jesus för lärjungarna:

”Hans ansikte strålar och hans kläder lyser, för att förutspå bilden av den uppståndne. Han ger de skrämda männen ljuset, hoppets ljus, ljuset som behövs för att gå genom mörkret. Döden kommer inte att vara slutet på allt, för den kommer att öppna för uppståndelsens ära. När Jesus har berättat för dem om sin död, tar han dem till berget och visar dem vad som kommer att hända därnäst, uppståndelsen.”

”Tillsammans med aposteln Petrus kan även vi säga som Petrus: ”Rabbi, det är bra att vi är med.” (jfr v. 5), när vi upplever denna förväntan inför uppståndelsen”, sa påven Franciskus. ”Det påminner oss, särskilt när vi går igenom en svår prövning – vilket vi alla vet vad det innebär - att Herren är uppstånden och inte tillåter mörkret att ha det sista ordet.”

Livets mörka stunder

”Livet är fullt av mörka stunder med personliga svårigheter, i familjen eller i det sociala livet, då vi fruktar att det inte finns någon väg ut”, noterade påven:

”Vi känner oss rädda inför stora gåtor som sjukdom, oskyldig smärta eller dödens mysterium. Under trosresan stöter vi ofta på korset och evangeliets krav, som ber oss offra våra liv genom att tjäna i kärlek, istället för att hålla livet för oss själva och försvara vårt eget. Vi behöver ett ljus som belyser livets mysterium på djupet och hjälper oss att gå bortom våra planer och bortom denna världs kriterier. Även vi är kallade att klättra upp på berget, och begrunda den uppståndnes skönhet, som lyser upp varje mörk vrå av vårt liv, och hjälper oss att tolka historien utifrån hans påskseger.”

Risken för andlig lathet

Avslutningsvis varnade påven Franciskus för Petrus känsla av behag som han uttrycker i orden ”Rabbi, det är bra att vi är med.” Den inställningen kan leda till andlig lathet. Vi får inte stanna på berget och njuta av glädjen, sa påven:

”Jesus leder oss tillbaka till dalen, till våra bröder och systrar, och det dagliga livet. Vi måste skydda oss mot andlig lathet: när vi har det bra med våra böner och liturgier, som om det räckte. Nej! När vi klättrar upp på berget får vi inte glömma bort verkligheten; aldrig fly från livets svårigheter. Vi behöver inte trons ljus för att njuta av en andlig upplevelse. Detta är inte Jesu budskap. Vi är kallade att uppleva mötet med Kristus för att, upplysta av hans ljus, bära det och sprida det överallt. Sätta små lyktor i människornas hjärtan; vara evangeliets små facklor som ger lite kärlek och hopp: detta är de kristnas främsta uppdrag.”

28 februari 2021, 19:30