Påven Franciskus: medlidandets mission är brådskande
Charlotta Smeds - Vatikanstaten
"Allt i Kristus påminner oss om världen vi lever i, och dess behov av frälsning, inte är främmande för honom, och han kallar oss att vara aktiva i denna mission", "ingen är en främling, ingen får känna att den medlidande kärleken är avlägsen.” Påven skriver detta i budskapet till den 95:e världsmissionsdagen 2021, som firas den näst sista söndagen i oktober, som i år faller den 24:e.
Apostlarnas upplevelse
Den erfarenhet som apostlarna fick vid Jesu sida lämnade ett outplånligt spår i dem: då de såg Jesus "bota de sjuka, äta med syndare, mata de hungriga, närma sig de uteslutna, röra vid de orena, identifiera sig med de behövande, inbjuda till salighet, undervisa på ett nytt sätt med full auktoritet".
Svåra tider i början
Påven påminner om de första kristnas svåra tider: ”De började sitt trosliv i en fientlig och svår miljö, med interna och externa motstånd, vilket tycktes motsäga och till och med förneka det de hade sett och hört. Men istället för att vara ett problem eller ett hinder, som kunde ha lett dem till att dra sig tillbaka, drev dem istället till att förvandla alla besvär, bakslag och svårigheter till missionsmöjligheter.
Svåra tider i pandemin
"Det nuvarande historiska ögonblicket är inte heller lätt", fortsätter påven, som med tanke på pandemin betonar hur spridningen av viruset har "belyst och förstärkt smärtan, ensamheten, fattigdomen och orättvisorna som många redan lidit av och avmaskat vår falska säkerhet och de fragmenteringar och polariseringar som tyst splittrar oss. Vi har upplevt modlöshet, missmod, trötthet; och till och med den konformistiska bitterheten, som tar bestjäl oss på hoppet”.
Medlidandets mission
I en tid som denna, påpekar Franciskus, "Är medlidandets och hoppets mission brådskande. Missionärer som profetiskt påminner om att ingen kan räddas ensam":
”Liksom apostlarna kan vi även idag röra vid Kristi lidande i vardagen och finna modet att dela med oss av vårt hopp till alla. Som kristna kan vi inte hålla Herren för oss själva: kyrkans evangelisationsuppdrag uttrycker dess offentliga värde i omvändelsen av världen och i vården av skapelsen.”
Ta ansvar över andra
Temat för årets Världsmissionsdag är för påven en inbjudan till alla att "ta ansvar", och berätta om det vi bär i våra hjärtan: "Vårt trosliv försvagas, förlorar förmågan att visa förundran och tacksamhet i personlig isolering eller genom att sluta sig i små grupper. Troslivets dynamik är i behov av en växande öppenhet som kan nå och omfamna alla.”
Tack till missionärerna
Påven minns sedan med tacksamhet alla missionärer: ”De hjälper oss att förnya våra doplöften att vara evangeliets generösa och glada apostlar. Vi minns särskilt dem som har gett sig ut, lämnat sina hemländer och familjer så att evangeliet kan nå ut till varje hörn och alla folk och städer där så många liv törstar efter välsignelse.”
Kallelsen till en kärlekshistoria
Slutligen uppmanar påven till att leva missionskallelsen som en kärlekshistoria, ”som får en att bege sig till världens periferier och vara medlidandets budbärare och redskap.
”Det är en kallelse som Herren riktar till alla, om än inte på samma sätt", skriver påven och påminner om att det finns periferier i vår närhet, i stadens centrum eller i ens familj…. Alltid, men särskilt i dessa pandemitider, är det viktigt att öka den dagliga förmågan att bredda vår krets, att nå dem som spontant inte skulle känna att de är en del av mitt intresse", även om de är nära oss.”
Påven avslutar meddelandet med att säga: ”Att leva missionen är att våga odla samma känslor som Jesus Kristus och tro med honom att den bredvid mig är min bror och syster. Må hans medlidande kärlek väcka våra hjärtan och göra oss alla till missionerande lärjungar”.
