Påvens predikan på Världsdagen för de fattiga

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

I sin predikan i Peterskyrkan på söndagen den 15 november, på Världsdagen för fattiga, utgick påven Franciskus från liknelsen om de fem talenterna i Matteusevangeliets 25:e kapitel (Matt 25, 14-30), och han sa att liknelsen har tre delar.

Herren behåller inte sin rikedom för sig själv

”Allt börjar med en stor förmögenhet. Herren behåller inte sin rikedom för sig själv utan delar ut den till sina tjänare”, sa påven:

”Även för oss började allt med Guds nåd, och inte med våra prestationer. Fadern och har lagt en stor förmögenhet i våra händer. Han har gett var och en av oss talenter. Vi har en stor rikedom, som inte beror på vad vi äger, utan på vad vi är - på det liv vi har fått, på det goda som finns i oss, på den oslagbara skönhet som Gud har gett oss. För vi är skapade till hans avbild, var och en av oss är värdefull i hans ögon, var och en av oss är unik, med sin oersättliga plats i historien! Så här ser Gud på oss, så här känner han oss.”

Frestelsen att tänka "om bara!"

Det är viktigt att inte glömma detta” fortsatte påven Franciskus och noterade att ofta ser vi bara bristerna och klagar över dem. ”Vi ger efter för frestelsen att tänka "om bara":

”Om jag bara hade det jobbet, det huset, pengar och framgång, om jag bara inte hade det och det problemet, om bara människorna omkring mig var bättre! ... Illusionen "om bara" hindrar oss från att se vad som är bra, och den får oss att glömma våra talenter. Men Gud har anförtrott oss talenterna för att han känner var och en av oss och vet vad vi kan; han litar på oss trots våra svagheter.”

Påven förklarade att Gud ”litar även på tjänaren som gömmer sin talent. Han hoppas att även denna tjänare, trots sin rädsla, ska använda det han har fått väl. Kort sagt, ber Herren oss att utnyttja stunden, utan någon form av nostalgi för det förflutna, utan i nuet medan vi aktivt väntar på hans återkomst.”

Om man inte tjänar slösar man bort sitt liv

Nu kommer nästa skede i liknelsen. Vad gör tjänarna? Hur tjänar de? Att tjäna ger talenterna mening, förklarade påven Franciskus. ”Den som inte lever för att tjäna, slösar bort sitt liv. Vi måste upprepa detta ofta. Den som inte lever för att tjäna, slösar bort sitt liv. Men vilken typ av tjänst är det frågan om?”:

”I evangeliet är de goda tjänarna de som riskerar. De som inte är försiktiga och vaksamma, de som inte sparar det de har fått utan använder det på ett bra sätt. Om det goda man har tagit emot inte investeras går det förlorat. Storheten i våra liv beror inte på hur mycket vi sparar, utan på hur mycket frukt vi bär.”

Påven reflekterade över hur många människor som tillbringar sina liv med att bara samla på sig rikedom, och fokuserar på att må bra i stället för att göra gott:

”Men ett liv som helt styrs av egna behov, utan att uppmärksamma andras behov, är fruktansvärt tomt! Våra gåvor är till för att vara gåvor för andra. Vi måste fråga oss, bröder och systrar: Styrs jag bara av mina egna behov, eller uppmärksammar jag andras behov? De behövandes? Räcker jag ut min hand, eller stänger jag den?”

Trogna tjänare tar risker

Påven Franciskus betonade att de tjänare som fyra gånger kallas för "trogna", är de tjänare som investerar, som löper en risk. ”I evangeliet finns ingen trogen som inte löper en risk”:

”Att vara trogen Gud betyder att bruka sitt liv och ändra sina planer för tjänstens skull. … Det är sorgligt när kristna försvarar sig och bara håller sig till buden. De ”rättmätiga” kristna som aldrig avviker från en regel, för att de inte vågar riskera…. Det räcker inte att följa regler. Trohet till Jesus är inte att inte göra misstag, det är fel. Så tänkte den late tjänaren i liknelsen - utan initiativ och fantasi, gömmer han sig bakom en värdelös rädsla och gräver ner den talent han fått. Herren kallar honom för "dålig", även om han inte har gjort något fel (vers 26)! Visst, men han har inte gjort något gott. Han föredrog att synda genom underlåtelse, för inte riskera att göra något fel. Han visade inte trohet till Gud, som älskar att ge sig själv; och han förolämpade honom genom att ge gåvan tillbaka. Tvärtom uppmanar Herren oss att vara generösa och riskera, att övervinna rädslan med kärlekens mod, att övervinna passivitet som gör oss till medbrottslingar. Låt oss, i dessa osäkra tider inte slösa bort våra liv genom att bara tänka på oss själva och vara likgiltiga. Låt oss inte lura oss själva och säga "Fred och ingen fara" (1 Tess 5,3). Paulus uppmanar oss att bemöta verkligheten och inte smittas av likgiltighet.”

De fattigas viktiga roll

Så hur kan vi tjäna som Gud vill? Påven Franciskus betonar att Herren förmanar den otrogna tjänaren och säger att han ”borde ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom” (vers 27). Vilka är dessa "bankmän" som kan ge långvariga räntor?, fråga påven:

”Det är de fattiga. Glöm inte att de fattiga är centrala i evangeliet - man kan inte förstå evangeliet utan de fattiga. De fattiga är som Jesus själv. Han gav upp sin rikedom, blev fattig, antog synden: den värsta möjliga fattigdomen. De fattiga garanterar oss en evig vinst, och redan nu gör de det möjligt för oss att bli rika på kärlek. För den värsta fattigdomen vi måste bekämpa är fattigdom på kärlek. Ja, den värsta fattigdomen vi måste bekämpa är denna.”

Julen i år

Apropå detta la påven till en tanke angående den nalkande julen: ”Snart är det jul och dags för fest. Människor frågar sig ofta: ”Vad kan jag köpa? Vad kan jag önska mig mer? Jag måste shoppa." Låt oss istället säga "Vad kan jag ge andra?" för att vara mer som Jesus, som gav sig själv och som föddes i en krubba.”

Slutet: masken faller

Påven avslutade sin predikan med att förklara slutet på liknelsen:

”Vissa kommer att ta emot i överflöd. Andra kommer att ha slösat bort sina liv och kommer att vara fattiga (jfr vers 29). I slutet av livet kommer verkligheten att bli tydlig för oss: Masken kommer att falla av världens bedrägeri – uppfattning att det är framgång, makt och pengar som ger livet mening. Istället kommer kärleken - det vi har gett - att framstå som den verkliga rikedomen. De andra sakerna kommer att vara borta, men kärleken kommer framstå tydligt en dag. … Om vi ​​inte vill leva ett dåligt liv, låt oss be om nåden att se Jesus i de fattiga, för att tjäna Jesus i de fattiga.”