Påven vid Angelus: Advent, en oupphörlig kallelse till hopp
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Vid Angelus, strax efter mässan i Peterskyrkan med de nya kardinalerna denna första söndag i advent, talade påven Franciskus om hur vi nu går in i en tid av förväntningar och hopp.
Idag, första söndagen i advent, inleds ett nytt liturgiskt år. I det markerar kyrkan tidens gång med firanden av de viktigaste händelserna i Jesu liv och frälsningshistorien. Genom att göra det, som moder kyrka, lyser hon upp vägen för vår existens, stöder oss i dagliga bestyr och leder oss mot det slutliga mötet med Kristus. Dagens liturgi inbjuder oss att leva den första "starka tiden", som är denna i advent, och den första tiden under den liturgiska året som förbereder oss för julen. Därför är denna förberedelse en tid av förväntan och hopp.
Ständigt möte med Herren
Paulus (jfr Kor 1:3-9) visar vad väntan på Herrens uppenbarelse är, sa påven och förklarade att ”för en kristen är det ständiga mötet med Herren det viktigaste. När vi är vana vid att vara med Herren i livet, förbereder vi oss för mötet och att vara med Herren i evighet.” Påven påminde om att Herren kommer varje dag, för att vi med hans nåd ska göra gott i vårt och andras liv.
Han kom vid ett exakt historiskt ögonblick och blev människa för att ta på sig våra synder. … Han kommer vid tidens slut som domare och kommer även en tredje gång på ett tredje sätt: han kommer varje dag och besöker sitt folk, varje man och kvinna som tar emot honom i ordet, sakramenten, i bröderna och i systrarna. Jesus, berättar bibeln för oss, står och knackar på dörren. Varje dag. Och vid vårt hjärtas dörr knackar han.
Påven undrade om vi genom en oro, idé eller inspiration hör Herren knacka på. Var uppmärksamma på detta, sa påven.
Vi vet mycket väl att livet går upp och ner i ljus och mörker. Var och en av oss upplever stunder av besvikelse, misslyckanden och smärta. Dessutom skapar den tid som vi lever i med pandemin stor oro, rädsla och bitterhet. Vi riskerar falla in i pessimism, instängdhet och apati.
Advent
I förväntan och hopp på att Herren kommer kan vi finna tröst och mod, förklarade påven.
Advent är en oupphörlig kallelse till hopp och påminner oss om att Gud är närvarande i historien, för att leda den till sitt mål och fullhet, som är Herren Jesus Kristus. Gud är närvarande i mänsklighetens historia och är med oss. Gud är inte långt borta. Han är alltid med oss så till den grad att han knackar på vårt hjärtas dörr. Gud vandrar vid vår sida för att stödja oss. Herren överger oss aldrig och följer oss i existentiella händelser för att hjälpa oss att finna vägen, vardagens betydelse och inge oss mod i prövningarna och smärtan. Mitt i livets stormar, sträcker Gud alltid ut sin hand och befriar oss från hoten.
Böner till Maria
Påven avslutade med att be till Jungfru Maria, förväntningens kvinna, att följa våra steg på detta nya liturgiska år och hjälpa oss att förverkliga uppdraget som Jesu lärjungar, som aposteln Petrus skriver, genom att ge rätt åt hoppet som finns i oss (jfr 1 Pet 3:15).