Ett särskilt jubelår för Passionisterna – 300 år sedan grundande

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

"Förnya vårt uppdrag: tacksamhet, profetia och hopp": med detta tema förbereder sig Kongregationen för Jesu Kristi Passion, mer känd som Passionisterna, att leva 300-årsjubileet sen grundandet. Firandet börjar den 22 november, samma datum 1720, som den helige Paulus av Korset presenterade kongregationens regler.

Jubelåret invigs med en mässa i huvudsätets kyrka i Rom, de helige Johannes och Paulus basilika, firad av statssekreterare kardinal Parolin – en mässa som sänds i direktsändning på Passionists Facebook-sida och YouTube-kanal.

Jubelår för fördjupning av karisman

"Jubelåret - förklarar kongregationen - kommer att vara ett utmärkt tillfälle att fördjupa vårt åtagande att förkunna Jesu lidande och död som det största uttrycket för Guds kärlek till alla folk och för hela skapelsen.

Jubelåret avslutas den 1 januari 2022 till minne av det datum då Paolo Danei avslutade sin 40-dagars reträtt för att "samla kamrater som skulle kunna leva och förkunna Kärlekens kärlek till världen". På grund av Covid-19-pandemin innehåller jubelårsprogrammet för närvarande inga större evenemang.

Passionisterna i världen

Idag lever passionisterna i 63 länder på de fem kontinenterna. Jubelåret som de förbereder sig för att fira, säger de, "är inte firandet av vår storhet eller våra framgångar, utan snarare firandet av Guds välsignelse ​​under dessa tre århundradena och otaliga passionisters trovärdighet, som trots deras mänskliga svagheter och brister, offrade sina liv och sin mission för att hålla minnet av Jesu passion vid liv”.

Jubelårets syfte – förkunna passionens evangelium

Passionisterna säger att jubelårets syfte ”är att finna nya vägar att förnya och fortsätta uppdraget att förkunna passionens evangelium". Vad gäller de tre orden som valts som jubelårsmotto förklarar passionisterna: ”Tacksamhet till kärlekens och medlidandets Gud; profetia för att läsa tidens tecken och hitta nya sätt att evangelisera på, genom Kristi passions "linser"; hoppet i urskiljningen av Guds plan och hans löften om en framtid full av mening”.

”Må Jesu passion alltid vara i våra hjärtan”, avslutar Passionisterna sin presentation av jubelåret.

Påvens brev till Passionisterna

Påven Franciskus har skrivit ett brev till Passionisternas generalsuperior, pater Joachim Rego C.P. inför invigningen av jubelåret och i det påminner han dem om att för att en särskild karisma ska överleva ”är det nödvändigt att den är foglig för de nya behoven och att man bevarar den kreativa kraften som fanns vid karismans födelse”, och inte faller för frestelsen att "lämna sakerna som de är" (Apostolisk uppmaning Evangelii Gaudium, 25):

”Det undgår ingen att vi lever i en värld där ingenting är detsamma som tidigare. Mänskligheten befinner sig i spiral av förändringar som inte bara ifrågasätter de kulturella strömmarnas värde som hittills har berikat den, utan till och med den intima konstitutionen av dess väsen. Naturen och kosmos antar oroande degenerativa drag, utsatta i smärta och förgänglighet av mänskliga manipulationer (jfr Rom 8:20). Ni är kallade att hitta nya livsstilar och nya språkformer för att förkunna korsfästelsen och så vittna om kärnan i er identitet.”

Den Korsfästes kärlek i en vilsen värld

Påven Franciskus kommenterade i sitt brev de tre ord som Passionisterna har valt som motto för jubelåret: tacksamhet, profetia och hopp:

”Er tacksamhet är frukten av ’memoria passionis’, minnet av Kristi passion. Den som kontemplerar och är engagerad i att förkunna den kärlek som visas oss på korset, blir en förlängning av den kärleken i historien. Profetia är att tänka och tala i den Helige Anden. Detta är möjligt för dem som lever bönen som själens andetag och kan förstå den Helige Andens rörelser i hjärtans djup och i hela skapelsen. Er ’memoria passionis’ gör er till profeter om den Korsfästes kärlek i en värld som alltmer förlorar förståelsen för kärleken. Hoppet är att se grodden i det döende utsädet. Det handlar om att kunna uppfatta den Helige Andens generativa verksamhet i era kloster och församlingar som ständigt tunnas ut i antal. Detta försäkrar er om Faderns barmhärtighet som aldrig överger er. Låt er inte ”berövas på glädjen att evangelisera” (Evangelii Gaudium, 83).”

Brinnande kärlek till Jesus – brinnande kärlek till hans folk

Påven Franciskus skriver vidare om Passionisternas grundare, den helige Paulus av Korset, som definierar Jesu lidande och död som "det största och mest underbara verk av Guds kärlek" (Brev II, 499). ”Han kände hur han brann av den kärleken och han ville sätta världen i brand med sin personliga mission och hans följeslagares verksamhet”, sa påven och betonade att missionen är brinnande kärlek till Jesus, men samtidigt är den en brinnande kärlek till hans folk.

”Medan vår Frälsare har uppstått och inte längre dör, lider och dör han fortfarande i sin kropp – som mystiskt är kyrkan, men som lika mystiskt även är varje människa som han på ett visst sätt förenas med i inkarnationen (Gaudium et spes 22). Tröttna aldrig på att på att engagera er för mänsklighetens behov, för vår tids korsfästa: de fattiga, de svaga, de förtryckta och de som avvisas genom olika former av orättvisa. Detta kräver från er sida en uppriktig inre förnyelse som härrör ur er personliga relation med den Korsfäste. Endast de som är korsfästa av kärlek, som Jesus på korset, kan hjälpa historiens korsfästa med effektiva ord och handlingar. Det är faktiskt omöjligt att övertyga andra om Guds kärlek med endast ord. Konkreta gester behövs som visar denna på kärlek, i vår kärlek, genom att dela de korsfästa situationerna, ja till och med offra sitt liv för dem.”

Avslutningsvis anförtrodde påven Franciskus Passionisterna till Jungfru Maria, ”den Korsfäste-Uppståndnes Moder, som är det permanenta minnet om Jesus, och särskilt hans lidande och död”.