Påvens audiens: Med psaltarpsalmerna växer vår tillit till Guds frälsningsplan

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven Franciskus inledde onsdagens allmänna audiens med att visa sin hänsyn till det ökande antalet Covid-19-infektioner över hela världen, inklusive Italien. Trots att han skulle vilja närma och hälsa på audiensens deltagare, kan han inte göra det på grund av risken för smittspridning. "Jag är ledsen över att göra så här, men det är för er säkerhet," sa han. I stället för att skaka hand föreslog han därför de närvarande att hälsa på varandra på avstånd, medan han försäkrade om att de alla låg nära hans hjärta.

En moders ömhet – kyrkans ömhet

Påven sa sedan att hans uppmärksamhet hade fångats under läsningen av dagens bibelcitat, i början av audiensen, av en mamma i folkmassan som tröstade sitt gråtande barn. Han sa, "detta är vad Gud gör med oss, som den mamman." Denna vackra bild av en mors ömhet, sa påven, är bilden av kyrkan, som är symbolen för Guds ömhet till oss. Därför sa han, "Tysta aldrig ett gråtande barn i kyrkan, gör aldrig det, för det är rösten som lockar Guds ömhet.”

Sammanfattning

Påvens trosundervisning idag sammanfattades följande till de engelsktalande pilgrimerna:

Kära bröder och systrar, i dag avslutar vi vår katekes om bönen genom att än en gång vända oss till Psaltarpsalmerna. I Psaltaren verkar bönen som väsentlig för ett gott och sant mänskligt liv, som styr våra steg enligt Guds vilja och lär oss att undvika ondskans snaror.

Den äkta bönen möjliggör för oss att se verkligheten med Guds ögon, även i tider av stor nöd, och att se på våra bröder och systrar med medkänsla och respekt. I psalmerna går personlig och gemensam bön samman och tillbedjan till Gud förenas med omsorg för om andra, särskilt de fattiga och de i nöd. Till och med de psaltarpsalmer som kan uppfattas som personliga och privata bad man i templet och i synagogorna och sedan i de första kristna församlingarna.

Psaltarpsalmerna påminner oss om att bönen måste omfatta alla aspekter av våra liv i denna värld. Ibland leder bönen i våra kyrkor oss vidare till att tjäna andra på gatorna i våra städer. Vid andra tillfällen har bönen sitt ursprung mitt i vårt dagliga arbete och finner sin fullbordan i kyrkans liturgi.

Må vi lära oss att be psaltarpsalmerna mer medvetet, och låta dess röst bli vår egen när vi försöker växa i kärleken till Gud, i tilliten till uppfyllandet av hans frälsningsplan och i kärleken till alla våra bröder och systrar.