Påvens Angelus: ”Jesus vill se en tro som förändrar livet, inte fasaden"

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

I läsningen ur Matteusevangeliet (21,28-32) på söndagen hör vi liknelsen om fadern som uppmanar två söner att arbeta i vingården. Påven Franciskus förklarade meningen med liknelsen:

”Den första sonen svarar impulsivt "nej, jag vill inte", men ångrar sig sedan och går dit. Den andra sonen svarade omedelbart ”ja, ja pappa”, men gör det inte, han går inte dit. Lydnad består inte i att säga "ja" eller "nej", utan alltid att agera, att odla vingården, att förverkliga Guds rike, att göra gott. Med detta enkla exempel vill Jesus övervinna ett trosliv som bara utspelar sig i yttre vanor, och som inte påverkar människors liv och attityder, en ytlig religiositet, som en "ritual", i ordets sämre mening.”

Priviligierade av nåden

De som representerade detta ytliga trosliv som Jesus ogillar, var vid den tiden "översteprästerna och folkets äldste" (Mt 21, 23), fortsatte påven. Enligt Jesus skulle tullindrivare och horor komma före dem in i himmelriket (jfr v. 31).

”Dessa ord får inte få oss tro att de som inte följer Guds bud, de som inte följer moralen, gör rätt. Som de som säger ”De som går till kyrkan är värre än oss!". Nej, detta är inte Jesu lära. Jesus pekar inte på tullindrivare och horor som förebilder i troslivet, utan de som är "privilegierade av Nåden". Jag vill betona detta ord "nåd", nåd. Omvändelsen är alltid en nåd. En nåd som Gud erbjuder till alla som öppnar sig och omvänder sig till honom. Faktum är att dessa människor, som lyssnade på hans förkunnelse, omvände sig och förändrade sina liv. Tänk till exempel på Matteus, som var en tullindrivare, en förrädare i sitt hemland.”

Guds tålamod är underbart

Påven Franciskus återgick till dagens evangelium och noterade att den första brodern var den som gjorde bästa intryck: ”Inte för att han sa "nej" till sin fader, utan för att han efter att ha sagt "nej" omvände det till ett "ja". Han ångrade sig.”

Påven uppmanade till att tänka på och förundras över Guds tålamod med oss:

”Gud är tålmodig med var och en av oss: han tröttnar inte, han ger inte upp efter vårt "nej". Han ger oss friheten att vända oss bort från honom och göra misstag. Guds tålamod är underbart! Herren väntar alltid på oss. Han är alltid bredvid oss ​​för att hjälpa oss, men han respektera vår frihet. Han väntar ivrigt på vårt "ja", för att åter välkomna oss i sina faderliga armar och fylla oss med hans obegränsade barmhärtighet.”

Därför innebär tron på Gud att vi varje dag uppmanas att oss att förnya valet mellan gott och ont, menade påven: ”Valet av sanning före falskhet, valet av kärlek till vår nästa före själviskhet. Det är den som omvänder sig till detta val, efter att ha upplevt synden, som kommer att ha de första platserna i himmelriket, där det finns mer glädje för en enda syndare som omvänder sig än för nittiofem rättfärdiga (jfr Luk 15,7).”

Omvändelse alltid en andlig strid

Påven Franciskus påminde om att omvändelseprocessen inte är lätt. Hjärtats förändring, är en process, som renar oss, men som ibland är smärtsam process, för det finns ingen väg till helighet utan uppoffring, utan en andlig strid:

”Att kämpa för det goda, att kämpa för att inte falla för frestelser, för att göra allt vad vi kan, att leva i frid och glädje i saligprisningarna. Dagens evangelium ifrågasätter vårt sätt att leva det kristna livet, som inte består av drömmar och vackra ambitioner, utan av konkreta åtaganden, för att alltid öppna oss för Guds vilja och för att älska vår nästa. Men detta, även det minsta konkreta åtagandet, kan vi inte göra utan nåd. Omvändelse är en nåd som vi alltid måste be om: ’Herre, ge mig nåden att förbättras. Ge mig nåd att vara en god kristen’.”

Avslutningsvis bad påven Franciskus Jungfru Maria att hjälpa oss att vara fogliga för den Helige Andens ingripanden. Han är den som smälter hjärtans hårdhet och disponerar det för ånger, så att vi kan ta emot det liv och den frälsning som Jesus har lovat.