Påvens Angelus: ”Medlidande är inte sentimentalism”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven möttes av en liten skara troende på Petersplatsen, som trots augustihettan infann sig då klockan slog tolv för att ta del av påvens reflektion och be Angelus tillsammans med honom.

Försynens ingripande

Söndagens evangelium ur Matteus 14:e berättar om hur den lilla mängd bröd som fanns till förfogande, och som lärjungarna på Jesu uppmaning delar ut till de många samlade räcker och blir över:

”Jesus hade dragit sig tillbaka med sina lärjungar. Men folkskarorna hade följt efter för att lyssna på honom och bli botade: hans ord och gester läker och ger hopp. Vid solnedgången är folkmassorna fortfarande kvar, och lärjungarna, som är praktiska män, uppmanar Jesus att säga till dem att gå för att äta. Men Jesus svarar: »De behöver inte gå härifrån. Ge dem något att äta, ni själva.« (v. 16). Föreställ er lärjungarnas ansikten! Jesus vet vad han gör, men han vill ändra deras inställning. Han vill inte avfärda folket och säga att de får klara sig själv. Han vill se vad Försynen erbjuder att dela med sig av.”

Två motsatta attityder

Påven Franciskus beskrev dessa två motsatta attityder – att låta folk klara sig själva och att dela med sig av vad Försynen ger -  och förklarade att Guds logik är att ta hand om sin nästa. Inte den likgiltiga läggningen att inte bry sig och titta åt andra hållet. ”Låt dem klara sig själva” finns inte med i det kristna ordförrådet.

Jesus förstår sitt folks behov

Men lärjungarna är realistiska och noterar att det bara finns fem bröd och två fiskar. Jesus ber om maten, tar den i sina händer, välsignar den och börjar bryta och ge delarna till lärjungarna att dela ut. Och brödet och fiskarna tog inte slut, de räckte och blev över, efter att ha mättat tusentals människor:

”Med denna gest visar Jesus sin kraft, dock inte på ett spektakulärt sätt, utan som ett tecken på omsorg, på Gud Faderns generositet mot sina trötta och behövande barn. Han är nedsänkt i sitt folks liv. Han förstår deras trötthet, förstår och deras begränsningar, och låter ingen gå förlorad. Han ger näring med sitt ord och med rikligt med mat."

Dagligt bröd och det eviga livets bröd

Påven Franciskus noterade hur berättelsen även hänvisar till eukaristin. Hur Jesus tar brödet, välsignar det och bryter det och ger det till lärjungarna att dela ut till folket (v. 19):

”Det finns en nära koppling mellan det eukaristiska brödet, det eviga livets näring och det dagliga brödet, som är nödvändigt för det jordiska livet. Innan Jesus offrar sig till Faderns som frälsningens bröd, ser han till att de som följer honom får sitt dagliga bröd. Ibland motsätter man anda och materia, men i själva verket är både spiritualism och materialism främmande för Bibeln."

Medlidande är inte sentimentalism

”Medlidandet och ömheten som Jesus visade folkmassorna är inte sentimentalism, utan den konkreta manifestationen på hans kärlek”, sa påven. ”Även vi är kallade att närma oss eukaristin med samma attityd som Jesus, med medlidande för andras behov.”

Påven påminde om att ordet medlidande upprepas om och om igen i evangeliet när Jesus ser ett problem, en sjukdom eller som här människor utan mat:

"Medlidande är inte en rent materiell känsla; verkligt medlidande är att ta andras  smärta på sig själv. Att lida med dem. Det gör oss gott att fråga oss hur det är med vårt medlidande med de som lider. De som upplever krig, hunger, pandemier. Har jag medlidande med dem? Kan jag lida med dem? Eller ser jag bort och säger att de får klara sig själva."

Tillit och modet att dela med sig

Påven avslutade sin Angelusreflektion med att uppmana till att inte glömma bort ordet medlidande, som innebär att ha tillit till Faders kärleksfulla Försyn, och att ha modet att dela med sig. Han bad Jungfru Maria hjälpa oss att följa den väg som Herren visar oss i dagens evangelium - broderskapens väg - för att möta denna världs fattigdom och lidande, särskilt i detta allvarliga ögonblick. ”Det är en väg som utgår från Gud och återvänder till Gud”, sa påven.