Påven Franciskus under Angelus Påven Franciskus under Angelus  

Påvens Angelus: Det finns ingen genväg från korset

Påven Franciskus bad Angelus på söndagen med en skara troende på Petersplatsen och reflekterade över de villkor Jesus ställer för att tillhöra honom.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

”Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” (Matt 10,37-42)

Kära bröder och systrar, godmorgon!

Denna söndag uppmanar evangeliet (jfr Mt 10,37-42) till att välja att leva med Herren fullständigt och utan att tveka. Jesus ber sina lärjungar att ta evangeliets krav på allvar, även när det innebär en uppoffring och ansträngning.

Kärleken till Jesus först

Det första krävande villkoret Jesus ställer till dem som följer honom är att kärleken till honom ska ha första plats, före den till familjen. Han säger: "Den som älskar sin far eller mor [...]  son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig” (v. 37). Jesus har verkligen inte som avsikt att underskatta kärleken till föräldrar och barn, men han vet att om släktband placeras först, kan det deviera från det verkligt goda.

Vi kan se detta i vissa korrupta regeringar där kärleken till släkten är större än kärleken till landet, och där de tillsätter släktingar som styrande. Samma sak gäller Jesus: det är inte bra när kärleken till familjemedlemmar är större än kärleken till honom. Vi känner alla till exempel på det. För att inte nämna de situationer där familjeförhållanden leder till val som motsätter sig evangeliet. När kärleken till föräldrar och barn å andra sidan stimuleras och renas av Herrens kärlek, blir den fullständigt givande och de goda frukterna når långt bortom familjen själv.

Det är därför Jesus säger detta. Vi minns hur Jesus anklagar de laglärda som låter sina föräldrar vara utan det nödvändiga, för att de ska ge det till altaret, till kyrkan  (jfr Mk 7,8-13). Han skäller ut dem! Sann kärlek till Jesus kräver sann kärlek till föräldrar och till barn, men om vi först och främst söker familjens intresse leder det oss alltid på en fel väg.

I prövningens svåraste timme

Sedan säger Jesus till sina lärjungar: "Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig." (v. 38). Det är en fråga om att följa honom på den väg som han själv har gått, utan att leta efter genvägar. Det finns ingen sann kärlek utan korset, det vill säga utan ett personligt pris att betala. Så många mödrar, så många fäder, uppoffrar sig själva så mycket för sina barn och uthärdar verkliga offer och kors, av kärlek.

Om man bär det med Jesus är korset inte skrämmande, eftersom han alltid är vid vår sida för att stödja oss i prövningens svåraste timme, för att ge oss styrka och mod. Det tjänar ingenting till att oroa sig för att överleva, med fruktan och själviskhet. Jesus varnar: "Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det" (v. 39) - det vill säga av kärlek, av kärlek till Jesus, till sin nästa, för att tjäna andra. Detta är evangeliets paradox. Men även på detta har vi gudskelov många exempel. Vi ser det i dessa dagar. Så många människor som bär kors för att hjälpa andra! De offrar sig själv för att hjälpa andra i nöd i denna pandemi. Men alltid med Jesus, det är då man kan göra det. Man finner livets och glädjens fullhet när man offrar själv för evangeliet och för sina bröder och systrar, med öppenhet, mottagande och välvilja.

Smittsam tacksamhet

Genom att göra det kan vi uppleva Guds generositet och tacksamhet. Jesus påminner oss om detta: «Den som välkomnar er välkomnar mig, [...]. Den som har gett ett glas vatten att dricka till en av dessa små [...] kommer inte att förlora sin belöning”(v. 40; 42). Gud Faderns generösa tacksamhet uppmärksammar en minsta kärleksfull gest till sin nästa.

Under dessa dagar hörde jag om en präst som hade blivit rörd när ett barn kom till honom i församlingen och sa: "Fader, det här är mina besparingar, inte mycket, det är till dina fattiga, för de som behöver det idag i pandemin". En liten sak, men en stor sak! Det är en smittsam tacksamhet som hjälper var och en av oss att vara tacksamma till dem som tar hand om våra behov. När någon erbjuder oss en tjänst får vi inte tänka att vi har rätt till allt. Nej, många tjänster görs gratis. Tänk på volontärarbetet, en av de finaste sakerna det italienska samhället har. De frivilliga ... Så många av dem har förlorat sina liv i denna pandemi! De agerar av kärlek, helt enkelt av att vilja tjäna. Tacksamhet, tacksamhet är först och främst ett tecken på god uppfostran, men det är också utmärkande för de kristna. Det är ett enkelt men äkta tecken på Guds rike, som är ett kungarike av villkorslös och tacksam kärlek.

Låt hans Ord döma

Må den heliga Maria, som älskade Jesus mer än sitt eget liv och följde honom till korset, hjälpa oss att alltid stå inför Gud med ett öppet hjärta, och låta hans Ord döma vårt beteende och våra val.

28 juni 2020, 15:42