Påvens Regina Coeli om uppdraget att fortsätta Herrens verk, med Andens kraft
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
På söndagen höll påven Franciskus återigen sin Regina Coeli i direktsändning från biblioteket i det Apostoliska palatset, men till skillnad från tidigare söndagar hade en liten skara människor samlats på Petersplatsen, som nu återigen har öppnat för besök. Efter Regina Coeli vinkade de och påven till varandra, när han visade sig i fönstret.
Nedan följer hela påvens reflektion denna söndag:
I Italien och i andra länder, firas Kristi Himmelsfärd idag. Evangelieläsningen (jfr. Mt 28,16-20) berättar för oss om hur apostlarna hade samlats i Galiléen, "på det berg dit Jesus hade befallt dem att gå” (v. 16).
Här äger Herrens sista möte med sina egna rum, på berget. "Berget" har en stark symbolisk innebörd. På ett berg förkunnade Jesus Saligprisningarna (jfr Mt 5,1-12); på bergen drog Han sig tillbaka för att be (jfr. Matt 14,23); där välkomnade Han folkmassorna och botade sjuka (se Mt 15:29). Men den här gången undervisar, ber och agerar inte Mästaren på berget, utan det är den Uppståndne som ber lärjungarna att agera och förkunna, och han ger dem uppdraget att fortsätta hans verk.
Han ger dem uppdraget och sänder dem till alla människor. Han säger: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut." (v. 19-20). Uppdraget som apostlarna anförtros är: att förkunna, döpa, undervisa, och vandra i Jesus spår, det vill säga följa det levande evangeliet. Detta frälsningsbudskap innebär först och främst plikten att vittna - utan vittnesbörd kan man inte förkunna. Även vi, dagens lärjungar, är kallade att vittna om vår tro. Inför ett så krävande uppdrag, och med tanke på våra svagheter, känner vi oss otillräckliga, precis som apostlarna måste ha känt sig. Men vi får inte avskräckas utan istället får vi minnas Jesus ord till dem innan hans himmelsfärd: "Jag är med er alla dagar till tidens slut." (v. 20).
Detta löfte försäkrar oss om Jesu ständiga och tröstande närvaro bland oss. Men hur förverkligas denna närvaro? Genom hans Ande, som leder kyrkan att vara varje människas vägledare i historien. Den Helige Anden, som Kristus och Fadern sänder, ger syndernas förlåtelse och helgar alla som, omvända, öppnar sig med förtroende för hans gåva. Med löftet om att vara med oss tills tidens slut, inviger Jesus sin närvaro i världen som den Uppståndne. Jesus är närvarande i världen men med en annan stil, den Uppståndnes stil. Det vill säga en närvaro som uppenbaras i Ordet, i sakramenten, i den Helige Andens ständiga och inre verkan. Kristi Himmelsfärd berättar att även om Jesus steg upp till himlen för att leva i härlighet vid Faderns högra hand, är han fortfarande och alltid med oss: ur detta kommer vår styrka, vår uthållighet och vår glädje. I Jesu närvaro med den Helige Andens kraft.
Må Jungfru Maria följa vår resa med sitt moderliga beskydd: hon lär vara den uppståndne Herrens milda och modiga vittnen i välden.
