Påven till Thy Kingdom Come-rörelsen: ”Var barmhärtighetens vittnen”

Joseph Halldorf – Vatikanstaten

Perioden mellan Kristi Himmelfärdsdags och Pingst är traditionellt en tid för bön om kristen enhet. Genom att främja Thy Kingdom Come-rörelsen, som föddes i maj 2016, har den anglikanske ärkebiskopen Welby gjort det till ett särskilt tillfälle för kristna att mötas i bön för evangelisationen.

Det här är det andra året i rad som påven Franciskus bidrar med ett videomeddelande. Förra året, spelade påven in ett spontant videoklipp på Justin Welbys mobiltelefon, då de möttes i Sankta Marta med religiösa ledare från Sydsudan.

Påvens ord i årets budskap:

Kära bröder och systrar,

Med glädje förenar jag mig med ärkebiskop Justin Welby och er alla och delar här några av mitt hjärtas tankar. Detta är pingsten: Vi firar den dag då Guds Ande sänkte sig ner med kraft. Sedan den dagen finns Guds liv ibland oss och skänker oss ett nytt hopp och en frid och glädje som tidigare var okänd för oss. På pingsten ”smittade” Gud världen med liv. Hur annorlunda är inte detta i jämförelse med den dödssmitta som har härjat i världen de senaste månaderna! I dag, mer än någonsin, är det nödvändigt att vädja till den helige Ande om att låta Guds liv – som är kärlek - flöda in i våra hjärtan. Våra hjärtan måste förändras till det bättre om vi ska få en bättre framtid.

På pingstdagen församlades människor som talade olika språk och mötte varandra. De senaste månaderna har vi däremot behövt ta hänsyn till lämpliga och nödvändiga åtgärder för att hålla distans till varandra. Men vi har också kommit att förstå, möjligen än bättre, vad andra upplever. Vi har förts samman genom rädsla och osäkerhet. Det finns så många plågade och brustna hjärtan som är i behov av tröst! Jag tänker på hur Jesus talade om den helige Ande med ett särskilt ord: Paraklet, det vill säga Tröstaren. Många av er har fått erfara den tröst som Anden skänker, den inre frid som gör att vi känner oss älskade, en varsam styrka som även mitt i lidandet ingjuter mod. Anden försäkrar oss om att vi inte är ensamma, att Gud bevarar oss. Kära vänner, vi måste ge den gåva som vi själva har tagit emot. Vi är kallade att dela Andens tröst, denna Guds närhet.

Hur kan vi göra detta? Låt oss tänka på allt det vi längtar efter: tröst, uppmuntran, någon som visar oss omsorg, någon som ber för oss, någon som gråter med oss och hjälper oss att möta våra svårigheter. Allt vad vi vill att andra ska göra för oss, låt oss göra det för dem istället. (Matt 7:12) Vill vi bli hörda? Låt oss först lyssna. Behöver vi uppmuntran? Låt oss ge uppmuntran. Vill vi att någon ska visa omsorg om oss? Låt oss visa omsorg för de som är ensamma och övergivna. Behöver vi hopp inför morgondagen? Låt oss skänka hopp i dag. I dag genomlider vår värld en hoppets svält. Det finns så mycket smärta bland oss, så mycket tomhet, så mycket otröstlig sorg! Låt oss därför bli budbärare om den tröst som Anden skänker. Låt oss utstråla hopp, och Herren ska öppna nya vägar medan vi färdas mot framtiden.

Jag skulle vilja dela något med er om denna resa som vi företar tillsammans. Hur mycket önskar jag inte att vi som kristna kan vara djupare förenade som barmhärtighetens vittnen inför den mänskliga familj som prövats så svårt i dessa dagar. Låt oss vädja till Anden om enhetens gåva, för endast om vi lever som bröder och systrar kan vi sprida gemenskapens anda. Vi kan inte förmana andra att stå enade samtidigt som vi själva tar olika vägar. Så låt oss be för varandra, låt oss var och en känna ett ansvar för den andre.

Den helige Ande skänker vishet och god vägledning. Låt oss i dessa dagar be att Anden bistår de som bär ansvar för att ta komplexa och angelägna beslut, så att de förmår värna om det mänskliga livet och den värdighet som ett arbete skänker. För detta är vad vi måste investera i: hälsa, jobbanställningar och ett slut på ojämlikhet och fattigdom. Nu, som aldrig förr, behöver vi en vision rik på mänsklighet: vi kan inte starta upp igen genom att gå tillbaka till vår själviska jakt på framgång där vi inte tar hänsyn till de som lämnats bakom. Och även om många gör just detta så ber Herren oss att ändra riktning. På pingstdagen talade Petrus med djärvt mod (parrhesia), manad av Anden. ”Omvänd er”, uppmanade han, ändra riktning i ert liv. (Apg 2:38). Det är vad vi måste göra. Vända tillbaka, vända oss tillbaka till Gud och vår nästa, inte längre bedövade inför de fattigas rop och ödeläggelsen av vår planet. Vi måste stå förenade inför alla de pandemier som sprids, såväl Covid-19 som svält, krig, förakt för livet och likgiltigheten inför andra. Endast genom att gå tillsammans kommer vi att kunna gå långt.

Kära bröder och systrar, ni förkunnar evangeliets budskap om liv och ni är ett hoppets tecken. Jag tackar er ur djupet av mitt hjärta. Jag ber Gud att välsigna er och jag ber er om bönen att han ska välsigna mig. Tack så mycket.