Påven till Roms präster: Älska och tjäna alltmer

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Franciskus skulle ha firat pingstdagen 31 maj i den påvliga Johanneskyrkan i Lateranen med sitt stifts prästerskap för att fira krismamässan som inte kunde firas i Stilla veckan på grund av covid-19-pandemin, men eftersom nödsituationen kvarstår blir inte heller detta firande av. Därför sände påven på pingstafton 30 maj sitt tal i till prästerna i brevform.  

”I denna påsktid hade jag tänkt träffa er och tillsammans fira krismamässan. Då firande på stiftsplan inte är möjligt, skriver jag detta brev”.

Påven ber prästerna om vishet, långsiktighet och gemensamt engagemang i den nya fasen som snart inleds – 3 maj öppnar Italien efter tre månders nedstänging på grund av covid-19-pandemin.

Närhet trots social distans

Han berättar att många av hans stifts präster har mejlat och ringt honom under denna pandemi och att han genom dessa uppriktiga dialoger vet hur denna tid har sett ut för dem. Detta har närt hans bön och tacksamhet för prästernas modiga och generösa vittnesbörd. ”Även om det var nödvändigt att upprätthålla social distansering, har det inte förhindrat att stärka känslan av tillhörighet, gemenskap och mission som har hjälpt oss att se till att nästankärleken, särskilt till de mest missgynnade personerna och gemenskaperna, inte har satts i karantän”.

Påven skriver att han blickar till den första apostoliska församlingen, som även den upplevde stunder av isolering, rädsla och osäkerhet, som då de satt bakom reglade dörrar i rädsla för judarna.

”De tillbringade femtio dagar av orörlighet, instängdhet och den kommande förkunnelsen som skulle för evigt förändra deras liv. Då dörrarna var stängda till platsen de var på, blev apostlarna överraskade av Jesus som «stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla.” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande”» (Joh 20:19-20). Må även vi låta oss bli överraskade!”

Herrens gråt

Han skriver om hur de som präster inför allt lidande under pandemin har upplevt förvirring, rädsla och vanmakt, men även en sund ilska inför orättvisor. Vi kan säga att vi tillsammans har upplevt Herrens gråt, skriver påven, som vid vännen Lasaros grav och natten i Getsemane eller apostlarnas gråt som den inför korsets mysterium och det onda som drabbar så många oskyldiga. Det är Petrus bittra gråt efter förnekelsen och Maria från Magdalas utanför graven.

Nya vägar

“Pandemin känner inte till adjektiv och gränser och ingen kan tro att han kan klara sig själv. Vi är alla drabbade och inblandade.” Påven skriver om hur prästernas förhållningssätt har ändrats under denna tid - hur man ber och firar mässan och hur man bemöter konflikter. Han varnar för risken att dra sig tillbaka och börja älta och påminner om att lidandet kräver förmågan att urskilja frestelser som hindrar församlingarna att främja det nya livet som den Uppståndne Herren vill skänka oss.

Påven varnar för tron att man kan återgå till det normala utan att man nu måste gå nya vägar och följa nya livsstilar.

“Låt oss med tillit och utan rädsla säga: «där synden blev större, där överflödade nåden än mer» (Rom 5:20) ... Den kristna glädjen föds just i denna övertygelse. Bland motsägelser och det obegripliga som vi varje dag måste bemöta … döljs den Uppståndnes röst som säger till oss: « Frid åt er alla!».

“Låt oss än en gång överraskas av den Uppståndne” skriver påven och uppmuntrar prästerna att ödmjukt låta sig smörjas av Paulus ord så att de sprids som välluktande olja till Roms alla hörn och återuppväcker hoppet som många tyst bär på i sina hjärtan «Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad. Allid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesus liv ska bli synligt i min kropp» (2 Kor 4:8-10).

”Vi deltar med Jesus i hans lidande, vårt lidande, för att med Honom även leva uppståndelsens styrka: övertygelsen om att Guds kärlek kan röra människans djupaste inre och gå ut på mötesvägarna för att dela med oss av den Glada nyheten”.

“Allt detta som jag har känt och tänkt under denna tid av pandemi vill jag broderligt dela med mig av till er för att det ska hjälpa er på vandringen i Guds ära och i bröderna och systrarnas tjänst. Jag hoppas att det hjälper oss alla att ‘älska och tjäna alltmer’.”