Påven i intervju om pandemin
Ian Koehl - Vatikanstaten
Påven Francikus tog emot journalisten Austen Ivereigh i Sankta Marta i Vatikne där påven bor. I intervjun, som ägde rum på spanska, och som publicerades den 8 april i Commonweal Magazine, samtalade Ivereigh och påven om olika teman relaterade till coronapandemins effekter på kyrka och samhälle.
Följer myndigheterna om pandemin
Kyrkan är en del av samhället, och måste följa reglerna: “Vi följer de riktlinjer som myndigheterna ålagt oss.” Påven beskriver att många arbetar hemifrån, och att nya rutiner har fastställs för intagande av måltider och andra sociala sammankomster. Han betonar att meningen inte är att folk ska sluta jobba, utan samma plikter och skyldigheter som vanligt ska skötas men nu i stället enskilt från hemmet.
Pandemin innebär en tid av osäkerhet för kyrkans många medlemmar. Tack vare ny teknik kan dock påven exempelvis låta sända mässor över Internet.
Kastar ljus över människor som är utanför
Påven uttrycker samtidigt förståelse för att det inte är lätt för människor att vara instängda hemma. Dessa tider kallar människor till “kreativitet”: “att öppna sig för nya horisonter, öppna nya fönster åt Guds och medmänniskors transcendens”.
Påven resonerar om hur krisen sätter perspektiv på våra sätt att leva under normala omständigheter. Han uppfattar att den innestående krisen kastar ljus på baksidorna med vår slit- och släng-kultur - både med ting och människor. Han konstaterar att trots eller kanske på grund av karantänreglerna, framgår det tydligt att många hemlösa befinner sig utanför samhällets skyddsnät:
“Ni kan inte vara här, säger polisen till hemlösa. Varpå de svarar att de ingenstans har att gå. De svarar: ‘Jag bor gatan’.”
Nu i tider som dessa bli orättvisorna i sådana levnadsförhållanden särskilt tydliga.
Ett mer mänskligt samhälle
Kunde krisen göra att vi rör oss mot ett mer mänskligt samhälle? Påvens svarar instämmande.
“Detta är inte mänsklighetens första farsot”, säger påven. Kriser som dessa, menar påven, får oss att tänka tillbaka på “historiskt lidande”. Det gör påve Franciskus också. Även på minnen från sin egen livstid. Alla dödsoffer under andra världskriget, offer för krig, sjukdomar och elände. Tider av kris skapar perspektiv på tillvaron, resonerar han. Och kriser som denna, i form av en pandemi, drabbar oss alla, rik som fattig.
Ett sätt för påven att finna styrka är att gå till Sankt Ignatius andliga övningar. Ett välkänt uttryck inom jesuitorden, som han själv tillhör.
Kriser kan föra oss närmare ett liv präglat av eftertanke, tror påven.
Väcker hopp
Påven talar samtidigt också om “alla helgon som vi bor granne med”. Han nämner “läkare, volontärer, ordenssystrar och nunnor, präster, butiksbiträden - alla som uppfyller sin plikt så att samhället trots allt kan fortsätta fungera.”
Han beklagar samtidigt särskilt vårdpersonal som dött i arbetet.
Hur påverkas vår syn på kyrkan?
Så vilka blir krisens resultat på kyrkan? Kan “hemmakyrkorna” under karantänen underminera kyrkan som institution?
“En kyrka som är fri är inte en anarkistisk kyrka, för frihet är en Guds gåva. En institutionell kyrka betyder en kyrka som är institutionaliserad av den Helige Ande. En spänning mellan oordning och harmoni, sådan är den kyrka som kommer att gå ut ur den här krisen.”
Påven diskuterar vidare den kanoniska rättens förutsättningar att låta präster utföra sina plikter åt lekfolket under tider när fysisk kontakt inte är möjligt.
Äldre och unga tillsammans in i framtiden
Påven Franciskus avslutar intervjun med att tala om de äldre i samhället, samt ensamma och särskilt utsatta: “Hur många äldre finns där ute som inte ens får besök under normala omständigheter?” “De äldre”, säger han, “är som våra rötter”. Utan rötter, ingen frukt, menar han. Betydelsen av kontakt över generationernas gränser, det är en av insikterna som den här krisen för med sig.
Läs hela intervju här (engelska):
