Gudomliga Barmhärtighetens söndag: ”Ge mig ditt elände”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påskoktaven, den andra påsksöndagen, kallas liturgiskt ”in albis”. Sedan år 2000 har denna söndag ytterligare en liturgi innebörd. I samband med kanoniseringen av den polska nunnan Faustina Kowalska, den 30 april 2000, beslutade påven Johannes Paulus II att man denna söndag ska fira den Gudomliga Barmhärtigheten, efter att syster Faustina under en av sina visioner fick i uppdrag av Jesus att sprida denna hängivenhet.

Johannes Paulus II:s hängivenhet

Den helige Johannes Paulus II var mycket fäst vid den polska systern och kärleken till den Gudomliga Barmhärtigheten. Och det var efter den första vespern till denna söndag som han lämnade jordelivet år 2005. Det var även den dagen påven Benedictus XVI saligförklarade honom, 2011, och som påven Franciskus helgonförklarade honom 2014.

Även påven Franciskus har visat en särskilt vördnad för den Gudomliga Barmhärtigheten, och 25 år efter att påven Johannes Paulus II, den 23 april 1995, vigde bilden på den Barmhärtige Jesus, som vördas just i kyrkan Santo Spirito in Sassia, återvände en påve dit för att fira mässan där.

Direktsänd mässa

Påven Franciskus mässa firades utan mässdeltagare men direktsändes som alla hans mässor sedan över en månad, i hans önskan att på så sätt visa sin närhet till Guds folk. Han inledde sin predikan med att påminna om ”Jesus trogna och tålmodiga barmhärtighet”, från allra första början efter sin uppståndelse, när han bemöter den tvivlande lärjungen Tomas misstro.

Utan barmhärtighet blir vi kvar på marken

”Gud tröttnar aldrig på att räcka ut sin hand till oss för att hjälpa oss att resa oss efter att ha fallit.”, sa påven Franciskus. ”Han vill att vi ska se honom så: inte som en mästare som vi står i skuld till, utan som vår fader som alltid hjälper oss att resa oss. Vi fortsätter framåt famlandes och vacklandes, som ett barn som lär sig gå, men faller; några steg och som faller igen; faller om och om igen, och varje gång lyfter fadern upp det. Handen som alltid lyfter upp oss är barmhärtigheten: Gud vet att utan barmhärtighet blir vi kvar på marken, vi behöver någon som lyfter upp oss.”

Ge mig ditt elände

Påven Franciskus påminde om att påven Johannes Paulus II tillägnade den här söndagen den Gudomliga Barmhärtigheten för 20 år sedan, och om Jesus ord till Sankta Faustina: "Jag är kärlek och barmhärtighet; det finns inget elände som kan mätas med min barmhärtighet"(Dagboken, 14 september 1937).

Påven talade om hur Sankta Faustina en gång hade sagt till Jesus med tillfredsställelse att hon hade offrat hela sig själv till honom, allt hon hade. Men Jesu svar förvirrade henne:

"Du offrade mig inte allt som är ditt". Vad hade den heliga nunnan hållit för sig själv? Jesus sa till henne:" Dotter, ge mig ditt elände.""(10 oktober 1937).

Upptäck Jesus barmhärtighet

"Vi kan också fråga oss själva: Har jag gett Herren mitt elände? Har jag skänkt honom mina fall, så att han kan lyfta mig? Eller finns det fortfarande något i mig han måste resa? En synd, något i det förflutna jag ångrar? Herren väntar på att vi ska ge honom vårt elände, för att låta oss upptäcka hans barmhärtighet.", sa påven. 

Gud blir min Gud

Påvens tankar återvände till lärjungarna och han förklarade hur Tomas upptäckte Guds kärlek, när han fick röra Jesus sår – ”han berörde Guds ömma närhet med sin hand”:

”Tomas, som hade kommit sent, överträffade de andra lärjungarna: han trodde inte bara på uppståndelsen, utan på Guds gränslösa kärlek. Och han gör trosbekännelsen enklare och vackrare: "Min Herre och min Gud!" (v. 28). Här är lärjungens uppståndelse: han når den när hans bräckliga och sårade mänsklighet kommer in i Jesus. Då tvivlet upplöses, blir Gud ’min Gud’, där och då börjar han acceptera sig själv och älska sitt eget liv.”