Påven under Angelus Påven under Angelus 

Påvens Angelus: ”De kristna är kallade att skydda och bevara samhället”

"Ni är jordens salt... Ni är världens ljus". Dessa ord i dagens evangelium stod i centrum av påvens reflektion under Angelusbönen på söndagen.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

"Ni är jordens salt… Ni är världens ljus". (Matt 5,13.14) Jesus använder sig av ett symbolspråk för att beskriva kriterier som de som följer honom måste leva och vittna om i världen. I sin reflektion beskrev påven Franciskus innebörden av att vara salt och ljus.  

Ni är jordens salt

”Salt är det element som ger smak och som skyddar och bevarar mat från att bli dålig”, sa påven. "Lärjungen kallas till att hålla faror borta från samhället. De frätande bakterierna som förorenar människornas liv.”

”Det handlar om att motstå synden, den moraliska nedbrytningen, genom att vittna om värden som ärlighet och broderskap, utan att ge efter för de världsliga lockelserna som berömmelse, makt och rikedom.”

En lärjunge är "salt" när denne trots de dagliga misslyckandena – som vi alla gör – reser sig upp i misstagens damm, och börjar om igen med mod och tålamod, varje dag.

En lärjunge är "salt" när denne inte söker bekräftelse och beröm, utan strävar efter att vara en ödmjuk och konstruktiv närvaro, i trohet till Jesus, som inte kom till världen för att bli tjänad, utan för att tjäna. Det finns ett stort behov av detta.”

Ni är världens ljus

Påven Franciskus talade vidare om betydelsen med att vara ljus:

”Ljus fördriver mörkret och tillåter dig att se. Jesus är Ljuset som har fördrivit mörkret, men det finns fortfarande kvar i världen och i de enskilda människorna. Det är de kristnas uppgift att låta Kristi ljus lysa och att förkunna hans evangelium.”

”Ljuset kommer även från våra ord, men måste framför allt härröra från våra "goda gärningar" (v. 16). En lärjunge och en kristen gemenskap är ljus i världen, när de leder andra till Gud, och hjälper var och en att uppleva hans godhet och barmhärtighet. Jesu lärjunge är ljus när han lever sin tro utanför slutna platser, när han hjälper till att eliminera fördomar och förtal och när han låter sanningens ljus lysa i situationer som fördunklats av hyckleri och lögner.”

”Men det är inte lärjungens ljus utan Jesu ljus: vi är redskap så att Jesu ljus kan nå alla.”

I världen men inte av världen

Jesus uppmanar oss att inte vara rädda för att leva i världen, även om det där råder konflikt och synd. Inför våld, orättvisa och förtryck får inte den kristna sluta sig eller gömma sig, i sin trygga inhägnad. Kyrkan får inte sluta sig, hon får inte överge sitt uppdrag att evangelisera och tjäna.

Påven hänvisade till Johannesevangeliets 17:e kapitel då Jesus vid sista måltiden ber Fadern att lämna lärjungarna i världen, men utan att de ska tillhöra världen:

”Kyrkan tjänar generöst och ömt de små och de fattiga: detta är inte världens ande, det är att vara ljus, det är salt. Kyrkan lyssnar på de minsta och hör de marginaliserades rop, eftersom hon är medveten om att kyrkan på jorden är en pilgrim, kallad till att förlänga Jesu Kristi frälsande närvaro i tiden.”

”Må heliga Jungfru Maria hjälpa oss att vara salt och ljus bland människorna, och att med livet och orden ge alla den goda nyheten om Guds kärlek”, avslutade påven Franciskus.

10 februari 2020, 10:52