Påven till den Obefläckade ”Påminn oss om att vi inte längre är slavar under synden”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Högtiden den 8 december Marias Obefläckade avlelse, kallas även Jungfru Marias Utkorelse och Fullkomliga Renhet. I den katolska kyrkans katekes läser man: "Med tiden blev kyrkan medveten om att Maria, ”överhöljd med nåd” av Gud[17] hade blivit återlöst redan från sin tillblivelse. Det är detta som dogmen om den obefläckade avlelsen, proklamerad av påven Pius IX år 1854, bekänner:

Den saliga jungfrun Maria blev från det första ögonblicket av sin tillblivelse genom en enastående nåd och ett särskilt privilegium av Gud, den allsmäktige, med hänsyn till Jesu Kristi – hela människosläktets Frälsares – förtjänster, bevarad fri från varje fläck från arvsynden.

Påvens besök vid Spanska Trappan

Varje år gör påven det traditionella besöket vid statyns fot, för att anförtro staden han är biskop i till hennes beskydd. Nytt för i år var att man hade låtit placera biktstolar på torget för att ge förbipasserande möjlighet att bikta sig. Statyn står på ett torg som dessa veckor kryllar av julhandelns liv.

Det rör sig om en Mariastaty av brons, som inte är så lätt att lägga märke till eftersom den står på en 10 meter hög marmorpelare. Det var Johannes XXIII som började traditionen att lämna en korg vita rosor vid statyns fot på Jungfru Marias högtid, vilket alla påvar sedan har gjort efter honom, den 8:e december varje år.

Immacolatadagen är en helgdag i Italien, med stängda skolor och arbetsplatser. När påven anlände hälsade romborna honom med applåder och jubel, och efter att ha lämnat över korgen med de vita rosorna bad påven en bön till Maria som var särskilt skriven till denna dag.

O Obefläckade Maria,

vi är återigen samlade hos dig.

Allt eftersom livet fortskrider

växer vår tacksamhet till Gud

för att ha gett oss syndare, dig till Moder

du som är den Obefläckade.

Bland alla människor är du den enda

bevarad från synd, som Moder till Jesus,

Guds Lamm som borttager världens synder.

Men detta ditt unika privilegium

gavs till dig för allas vår skull, dina barn.

När vi ser på dig ser vi Kristus seger,

Guds kärleks seger över det onda:

Där synden finns i överflöd,

det vill säga i människans hjärta,

flödade nåden över,

genom den milda kraften i Jesu blod.

Påminn oss, Moder, om att vi är syndare,

men att vi inte längre är slavar under synden!

Din Son, bröt med sitt offer,

den ondes dominans, och vann över världen.

Detta berättar ditt hjärta för alla generationer

lika klart som himlen där vinden har skingrat varje moln.

Påminn oss om att det inte är samma sak

att vara syndare och att vara korrupta: det är stor skillnad.

Det är en sak att falla, men sedan, omvända, att bekänna det

och resa sig upp igen med hjälp av Guds barmhärtighet.

En annan sak är den hycklande förbindelsen med det onda,

hjärtans korruption, som är oklanderlig på utsidan,

men som på insidan är full av onda avsikter och futtig själviskhet.

Din klara renhet påminner oss om uppriktighet,

transparens och enkelhet.

Vi är i behov av att befrias

från hjärtans korruption, som är den allvarligaste faran!

Detta verkar omöjligt för oss, vi är så fast,

men istället finns befrielsen till hands. Se bara upp

på din Moders leende, till hennes orörda skönhet,

för att återigen inse att vi inte är skapade för det onda,

utan för det goda, för kärleken, för Gud!

Därför, o Jungfru Maria,

anförtror jag dig idag alla i denna stad

och i hela världen som är förtryckta av syndens misstro,

och modlöshet;

de som tror att hoppet är ute för dem,

att deras synder är för många och för stora,

och att Gud inte har tid att slösa på dem.

Jag anförtror dem till dig, för du är inte bara en moder

som aldrig slutar att älska sina barn,

men du är också den Obefläckade, full av nåd,

och du kan reflektera en stråle av ljuset

från den uppståndne Kristus, rakt in i det djupaste mörkret.

Han och endast Han bryter ondskans kedjor,

och befriar från de mest obevekliga beroenden,

Han löser de mest destruktiva banden,

mjukar upp de mest härdade hjärtana.

Om detta händer i människor,

så förändras stadens ansikte!

I små gester och i stora val,

blir de onda cirklarna allt eftersom mer dygdiga,

livskvaliteten blir bättre

och i det sociala klimatet lättare att andas.

Vi tackar dig, Obefläckade Moder,

för att du påminner oss om att genom Jesu Kristi kärlek

är vi inte längre syndens slavar,

utan fria, fria att älska, att tycka om varandra,

att hjälpa varandra som syskon som, även om vi är olika.

Tack för att du, med din renhet, uppmuntrar oss

att inte skämmas för det goda, utan för det onda;

och för att du hjälper oss att hålla den onda borta,

som med bedrägeri drar oss till sig i dödens spiror;

ge oss det milda minnet att vi är Guds barn,

den oändliga godhetens Fader,

livets, skönhetens och kärlekens eviga källa. Amen.

Påven lämnade över en stor bukett vita rosor till Jungfru Maria, medan man sjöng de Lauretanska litaniorna i hennes ära. Sedan hälsade han på alla de äldre, de sjuka, som i sina rullstolar, inlindade i filtar väntade på att få ta påven i hand och värmas av hans faderliga blick och välsignelse. Innan påven anlände till Spanska Trappan hade han åkt förbi basilikan Santa Maria Maggiore, där han bad vid den antika Mariaikonen ”Salus Populi Romani”, som han så ofta gör.