Vesper för Missionsmånaden: Herren kallar dig också

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

Vid firandet av missionens skyddshelgon Terese av Jesusbarnet 1 oktober öppnades den Extraordinära missionsmånaden 2019 med vesper i Peterskyrkan. Månadens tema är: ”Döpta och utsända: Kristi kyrka i världsmission”.

Gudsvigda och några lekmän sänds ut i mission av påven Franciskus efter vespern i Peterkyrkan, som inledde den Extraordinära missionsmånaden 2019. Påven gav dem varsitt krucifix att ty sig till i sina uppdrag i Brasilien, Sydsudan, Demokratiska republiken Kongo, Kazakstan, Kambodja, Taiwan och Kirgizistan.

Talanger 

Påven uppmuntrade dem att vara modiga och kreativa så att talangerna som Gud har gett var och en av oss bär frukt. Talanger är inte skatter att lämna kvar i kassaskåpet sa påven, för att de är ”en kallelse”.

”Gud kommer fråga oss om vi har satt oss på spel och kanske riskerat att tappa ansiktet. Denna extraordinära missionsmånad vill ruska om oss för att vi ska verka för det goda. Inte ’trosnotarier’ och ’nådeväktare’, utan missionärer.”

Vittensbörd

Påven påminde om att man inte kan vara likgiltig, stum och inaktiv om man vill uppleva Guds kärlek och han inbjöd till att denna månad fråga sig hur vi vittnar om den.

“Martyrerna är de första trosvittnena: inte genom ord utan med livet. De vet att tron inte är propaganda eller proselytism utan en gåva i livet. De sprider frid och glädje då de älskar alla av Guds kärlek, även fienden."

Att inte göra gott då man skulle ha kunnat göra det är en synd, påminde påven och är motsatsen till missionen och ett förnekande av kallelsen. Kyrkan är alltså kallad att alltid förnya sig och se framåt. Om den inte ger sig ut och missionerar – underströk påven – är den inte en kyrka.

Förebilder

Påven Franciskus talade om “tre tjänare som har burit stor frukt”: Heliga Teresa av Jesusbarnet “som gjorde bönen till bränsle för missionsverksamheten i världen”; Helige Frans Xavier, ”en av kyrkans stora missionärer” som ber om att gå ur sitt eget skal och slutligen vördnadsvärda Pauline Jaricot, pionjär vid Påvliga missionverket som med sitt arbete stödde missionen.

”Och vi, ger vi gåvan varje dag att övervinna brytningen mellan evangeliet och livet?” frågade påven och bad de gudsvigda om att undvika att tron stannar i sakristian.

Alla kallade att missionera

Påven talade vidare om att alla är kallade att missionera:

”Han kallar dig, familjefar och mor; dig, unga som drömmer stort; dig, som jobbar i fabrik, affär bank eller restaurang; dig, som är utan jobb och dig, som ligger i en sjukhussäng… Herren ber dig att erbjuda ditt bidrag där du är, som du är och med den som står dig nära. Inte att utstå livet utan att ge det, inte tycka synd om dig själv utan gå in i de lidandes gråt. Var modiga för att Herren förväntar sig mycket av dig.”

Vakan

Under vakan innan vespern vittnade några gudsvigda om omvändelse och mission. En katekeslärare från Mongoliet berättade om hur hon blev katolik och om hur hon var förvånad över att missionärer kom till detta land där temperaturen går ner till minus 40 grader. ”Då förstod jag - sa hon - att de var besjälade av den Glada nyheten och att de inte var böcker utan personer som bär fram Jesus”. En präst från Centralafrikanska republiken berättade att den lokala kyrkan har anmält våldet mot landet befolkning. Slutligen vittnade en ordenssyster från Papua Nuova Guinea om att endast evangeliet banar hennes väg.