Korsets hyllning i Peterskyrkan

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

I en tyst procession i mittskeppet trädde påven biskopar, och kardinaler in i Peterskyrkan på långfredagens eftermiddag, för att fira den högtidliga gudstjänsten till åminnelse av Kristi lidande och död. Tystnaden, det avskalade altaret, påvens utsträckta ställning vid altarets fot – allt detta påminner om det syndiga människosläktets vanmakt.

Gudstjänsten har tre delar, ordets liturgi, vördnaden av korset och kommunionsutdelningen. Gudstjänsten börjar omedelbart med läsningar och i den första delen följer vi Jesus sista timmar från Getsemane trädgård till det att han placeras i graven med evangelisten Johannes passionshistoria.

Korset mening är främst andlig inte social

Det var som varje år påvens hovpredikant kappucinpater Cantalamessa, som predikade under gudstjänsten. Ha påminde om att den ”djupare meningen i Kristi lidande och död på korset,  är inte den sociala, utan den andliga”:

”Kristi död frälste världen från synden, den förde Guds kärlek till den yttersta och mörkaste platsen dit mänskligheten hade drivit sin flykt från honom, det vill säga i döden. Korsets sociala betydelse är inte den viktigaste, men den betydelsen är vad alla, troende och icke-troende, kan känna igen sig i och förstå.”

Alla inte bara troende. Genom sin inkarnation blev Guds Son människan och sig med hela mänskligheten. På sättet inkarnationen ägde rum gjorde han de fattigas och de utsattas sak till sin. Till sin vilket han försäkrade sig om att bekräfta: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig; vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’"(se Matt 25, 31, 46).