Påvens Angelus "Människor som ber lyser"
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Påven kallade händelse ”en glimt av himlen på jorden”. Med utgångspunkt ur berättelsen i Lukasevangelisten (se Luk 9,28-36) talade påven om hur Jesus tog med tre lärjungar upp på ett berg, symbol för ljuset, visar oss att Jesus omformade på berget, vilket är en plats som symboliserar ljuset.
En förberedelse för påsken
”På berget ser de Jesus i djup bön, och vid en viss punkt "förvandlades hans ansikte” (vers 29). Lärjungarna som är vana att se honom dagligen i sin mänskliga enkelhet, blir förbluffade framför den nya prakten som omsluter hela hans person. Vid sidan av Jesus ser de Moses och Elias, som talar med honom om hans nästa "exodus", det vill säga hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem. Då utropade Petrus: ”Mästare, det är bra att vi är med.” (vers 33). Han skulle vilja att det nådens ögonblicket aldrig tog slut!
Transfigurationen äger rum vid ett mycket exakt ögonblick i Kristi mission, det vill säga efter att han har berättat för lärjungarna att han måste "lida mycket, dödas och uppstå på tredje dagen" (vers 21). Jesus vet att de inte accepterar den här verkligheten - korsets verklighet, verkligheten av Jesu död - därför vill han förbereda dem på att klara korsets skandal, hans lidande och död så att de vet att detta är den väg som den himmelske Faderns utvalda Son når härligheten, genom att uppstå från de döda.
Målet vi är kallade till är ljust
Och detta kommer även att vara lärjungens väg: Ingen når evigheten utan att följa Jesus och bära sitt eget kors under det jordiska livet. Var och en av oss har sitt kors. Herren visar oss att slutet på den här resan som är uppståndelsen, skönheten, genom att bära vårt eget kors.
Därför visar Kristi Förklaring oss på det kristna perspektivet av lidandet. Att lida är inte en sadomasochism: det är en nödvändig men övergående passage. Målet till vilken vi kallas är lika ljust som Kristi ansikte i transfigurationen: i honom är frälsningen, saligheten, ljuset, Guds kärlek utan gränser.
Vi når bergets topp genom bönen
Jesus försäkrar oss om att korset, prövningarna, svårigheterna med vilka vi kämpar har en lösning och att de besegras i hans påsk. Därför vandrar även vi upp på berget med Jesus under den här fastan! Men hur? Genom bönen. Vi klättrar upp på berget med bönen: den tysta bönen, hjärtats bön, bönen söker alltid Herren. Varje dag samlar vi oss en stund, och i det inre begrundar vi hans ansikte, och låter hans ljus genomsyra och stråla ut i vårt liv.
Evangelisten Lukas understryker just att Jesus förvandling ägde rum ”medan han bad” (vers 29). Han var nedsänkt sig i en nära konversation med Fadern, där lagen och profeterna - Moses och Elia - klingade, och medan han omfamnade Faderns frälsning, inklusive korset, invaderade Guds ära honom och avslöjade sig på utsidan.
Människor som ber lyser
Bönen i Kristus och i den Helige Ande förvandlar personen inifrån och kan belysa andra och omvärlden. Hur många gånger ser vi inte människor som lyser, som avger ljus från ögonen, som har det ljusa utseendet! De ber, och bönen gör detta: det gör oss ljusa med den Helige Andes ljus.
Vi fortsätter vår Fasteresa med glädje. Låt oss ge utrymme för bönen och Guds ord, som liturgin erbjuder oss i dessa dagar. Jungfru Maria lär oss att stanna hos Jesus även när vi inte förstår honom och hans vägar. Vi kommer bara att se hans ära om vi stannar med honom.
