Påven: Orättvisan är roten till fattigdomen. Låt oss höra de fattigas rop.
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Jesus lämnar framgången och bekvämligheten (jfr Matt 14:22,23) och ”lär oss modet att lämna framgången som blåser upp hjärtat och bekvämligheten som söver själen”. ”Gå upp mot Gud och gå ner bland bröderna och systrarna - detta är vägen som Jesus visar oss” sa påven. “Vi ber till Gud om att likna kyrkan som beskrivs i första läsningen - sa påven – alltid i rörelse, expert på att lämna och troget tjäna” (jfr Apo 28:11-14). “Lär oss att kunna lämna för att inrätta livsvägen efter din väg: mot Gud och vår nästa”.
Jesus går på vattnet och skrämmer lärjungarna men tröstar dem (vers 25). Han segrar över vattnets farliga djup, djävulen, synden, döden och rädslan och han tröstar även oss med sina ord: «Lugn, det är jag. Var inte rädda» (vers 27).
Sedan sträcker Jesus ut sin hand (jfr vers 31) och hjälper Petrus som ropar «Herre, hjälp mig!» (v. 30). Påven sa att vi kan känna igen oss i Petrus för att vi är trossvaga och tigger om frälsningen. ”Vi är fattiga på sant liv och vi behöver Herrens fasta hand som drar oss från det onda. Detta är trons början: att tömma sig på den stolta övertygelsen att vi har kommit fram, är kapabla och oberoende och se oss som just så beroende av frälsningen som vi är.” ”Tron växer i detta synsätt” och ”därför är det viktigt för oss att leva vår tro i kontakt med behövande. Det är inte ett sociologiskt val utan ett teologiskt behov.” sa påven.
Hör de fattigas rop
Jesus hörde Petrus rop sa påven och bad om ”nåden att höra ropen från dem som lever på stormiga vatten. De fattigas rop: det är det kvävda ropet från barn som inte får födas, små som lider av svält, barn som är vana vid bombernas oljud i stället för glada skrik vid lekar. Det är ropet från bortkastade och övergivna åldringar. Det är ropet från den som möter livets stormar utan vänner vid sin sida. Det är ropet från den som måste fly och lämna hem och land utan vissheten om vart de hamnar. Det är ropet från hela folk som fråntagits deras stora naturtillgångar. Det är ropet från många Lasaros som gråter medan ett fåtal rika festar på det som är till för alla. Orättvisan är den perversa grunden till fattigdomen. De fattigas rop blir starkare för varje dag, men hörs allt mindre för varje dag då de överröstas av de få rikas buller, som är allt färre och allt rikare.”
