Påven Franciskus: Helgonen lär oss att leva helhjärtat i Kristus

Charlotta Smeds - Vatikanstaten 

De sju helgonbilderna på Peterskyrkans gav dagens värld en ljusstråle av den helighet, som de uppnått genom att svara ja till Guds kallelse, trots att det innebar att de lämnade allt för att följa Honom med ett  fritt hjärta. Detta fria, glada hjärta är världen i behov av idag, sa påven i sin predikan under helgonförklaringen av de sju nya helgonen.

En kallelse till helighet som återkom i påvens tweet idag: "Världen behöver helgon och vi är alla, utan undantag, kallade till helighet, låt oss inte vara rädda!”

De nya helgonen

Kardinal Angelo Becciu, prefekt för Helgonförklaringskongregationen presenterade de sju inför påven och de 70 tusen närvarande pilgrimer från hela världen: påven Paulus VI, som påven Franciskus själv har saligförklarade, Óscar Arnulfo Romero Galdámez, som mördades för att han tog de svaga och marginaliserades parti; Francesco Spinelli, som grundade en orden för Eukaristisk tillbedjan och byggde upp Torre del Greco efter vulkanutbrottet, Vincenzo Romano, en präst som brann för att evangelisera unga; Maria Katharina Kasper, Nazaria Ignacia de Santa Teresa de Jesús, båda ordensgrundare, och Nunzio Sulprizio, e förebild för de unga på uppoffrande kärlek. En påve, tre präster, två kvinnliga ordensgrundare och en lekman.  

Nöj dig inte med medelmåttlighet

Under mässan bar påven Franciskus Oscar Romeros cingulum, och blodfläckade alba som helgonet var klädd i då han blev skjuten. Han använde även påven Paulus VI kalk, pallium och kräkla under mässan.

”Kom, stå inte stilla, sa påven, för det räcker inte att inte göra fel för att tillhöra Jesus. Följ mig: följ inte Jesus bara när du har lust, leta efter honom varje dag; var inte nöjd med att lyda buden, att ge lite allmosor och be några böner: finn i honom den Gud som alltid älskar dig, som är meningen i ditt liv, och som ger dig styrkan att offra dig.”

Ett fritt hjärta

Det finns bara ett villkor för att svara ja på Jesu uppmaning "följ mig": att ha ett fritt hjärta, inte ett trångt hjärta, fyllt med ägodelar, eftersom detta hindrar oss från att göra plats för Herren. Det är därför som rikedomar är farlig och gör det svårt att ens rädda sig.

Inte för att Gud är sträng, underströk påven. Nej, problemet är på vår sida: vår vilja att äga kväver vårt hjärta och gör oss oförmögen att älska. Paulus påminner oss om att pengarnas girighet är roten till allt ont. Och vi ser det: där pengar placeras i mitten finns det ingen plats för Gud och det finns ingen plats för människan heller.

Hjärtat är en magnet

Jesus är radikal, sa påven. Han ger allt och ber om allt: han ger oss en fullkomlig kärlek och ber om ett odelat hjärta. Vi kan inte ge Jesus smulor i utbyte, eller en procentdel kärlek. Allt eller ingenting.

Vårt hjärta är som en magnet: det låter sig lockas av kärlek, men det kan bara fastna på ena sidan och måste välja: antingen kommer det att älska Gud eller så kommer det vilja älska världens rikedomar (se Matt 6:24); antingen lever det för att älska eller så lever det för sig själv (se Mk 8:35). Låt oss fråga oss vilken sida vi är på. Jesus frågar var och en av oss.

Ett språng framåt i kärlek

Påven uppmanade till att be om nåden att lämna rikedomar, lämna längtan efter positioner och karriär, lämna strukturer som inte längre är tillräckliga för att förkunna evangeliet, att lämna tyngderna som bromsar missionen, de band som binder oss till världen.

Om vi inte tar ett språng framåt kommer vår kyrka att bli sjuk av att vara självgod och egocentrisk, sa han. Då kommer den bara söka tillfällig glädje och leda sterilt prat i monotoni, med en narcissism som döljer tristessen i att inte fullbordas. Tecknet på vår förtegenhet mot Herren är ett ljummet hjärta – sorgsamhet är ett tecken på ofullbordad kärlek.

Ett lätt hjärta, fritt att älska Herren, sprider alltid glädje, den glädje som det finns ett så stort behov av. Jesus, sa påven avslutningsvis, uppmanar oss idag att återvända till glädjens källor, till mötet med honom, det modiga valet att riskera allt för att följa honom, till befrielsen att lämna något för att helt omfamna hans väg. Helgonen har gått den vägen.