Påven med en fattig kvinna Påven med en fattig kvinna 

Påven till Världsdagen för de fattiga: Engagemang utan att ta huvudrollen

Fattigdom skapas av synder som har förödande konsekvenser. Inför en slags fobi mot de fattiga ska vi svara med solidaritetsengagemang och samarbete med andra verkligheter. Detta är kärnan i påven Franciskus budskap till Världsdagen för de fattiga som instiftades på hans eget initiativ förra året och som i år firas 18 november.

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Temat för denna andra världsdag för de fattiga är Den fattiga ropar och Herren hör det och påven skriver i sitt budskap att många initiativ ”syftar mer till att behaga oss själva än att verkligen uppfatta den fattigas rop”. Kristna är kallade att ”visa tecken på närhet och avlastning” för de behövande som vi ser och möter och samarbeta med andra för solidaritetshandlingar.

Ny evangelisation

Världsdagen är ett led i påvens initiativ som inleddes med Barmhärtighetens jubelår 2015, 2016 för ny evangelisation och det apostoliska brevet Misericordia et misera och firas den 33dje söndagen under året. Påven påminner i budskapet om att världsdagen blir ”ett litet svar” till de fattiga ”så att de inte tror att deras rop har försvunnit i intet” utan att de tas emot ”i glädjens namn”. ”Dialogen mellan olika erfarenheter och ödmjukheten att erbjuda vårt samarbete, utan att ta huvudrollen, är det lämpliga och helt evangeliska svaret som vi kan ge”. Påven tillägger att man inte söker fattigdom utan att den ”skapas av egoism, stolthet, girighet och orättvisa” som är synder “lika gamla som människan” och “som angår många oskyldiga och får dramatiska sociala konsekvenser”.

Fobi mot fattiga

Påven talar om en slags nutida fobi mot fattiga och att man ser dem som “folk som medför otrygghet, instabilitet, förvirring från de dagliga vanorna och som därför ska hållas tillbaka och långt borta”. “När vi finner sättet att närma oss de fattiga vet vi att det först och främst är upp till Honom, han som har öppnat och omvänt vår blick och hjärta. Det är inte protagonister som de fattiga behöver, utan kärlek som man ger utan att tala om det eller upphöja sig. De sanna huvudrollsinnehavarna är Herren och de fattiga. Den som erbjuder sin tjänst är ett verktyg i Guds händer, för att visa hans närvaro och frälsning.”

Jesus verkliga närvaro bland oss

I Paulus fotspår talar påven om ett “evangeliskt sätt” mot de svagaste och mest behövande i det kristna samfundet. Han uppmanar till att inte vara “föraktfulla och skenheliga” mot de behövande utan att “hedra dem” och ”ge dem förtur” för att ”de är Jesus verkliga närvaro bland oss”. Påven skriver att när man lyckas se vad verklig rikedom är, växer man “i mänsklighet” och han inbjuder oss alla att känna oss “skyldiga” inför de fattiga, för att då man "räcker ut handen mot den andra, sker det frälsande mötet som bevarar tron, gör kärlekshandlingen möjlig och ger oss hoppet att tillitsfullt fortsätta på vandringen mot Herren som kommer.

“Då man räcker ut handen mot den andra sker det frälsande mötet som bevarar tron, gör kärlekshandlingen möjlig och ger oss hoppet att tillitsfullt fortsätta på vandringen mot Herren som kommer.”

14 juni 2018, 14:12