Påven i Sankta Marta ”Gud kan inte ta sin boning i ett hårt hjärta"
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Läsningen ur Markusevangeliet idag (Mk 8: 14-21) berättar att lärjungarna diskuterade med varandra, för att de inte hade något bröd. Jesus insåg det och varnade dem: ”Varför säger ni att ni inte har bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är ni så förstockade? Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? Har ni glömt hur jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar plockade ni då fulla med rester?” (Mark 8, 17-19)
Saknas medlidande tar avgudadyrkan plats
Påven Franciskus utgick från denna berättelse i evangeliet för att förklara skillnaden mellan ett hårt hjärta och ett medlidande hjärta.
Herrens vilja är medlidande: "Barmhärtighet vill jag se och inte offer.” Och ett hjärta utan medlidande är ett hårt hjärta, det är ett självtillräckligt hjärta, som fortsätter framåt med hjälp av sin själviskhet; som bara blir stark med hjälp av ideologier.
Tänk på de fyra ideologiska grupperna på Jesu tid: Fariséerna, Sadducéerna, Esséerna, Zeloterna. Fyra grupper som hade förhärdade hjärtan av viljan att genomföra projekt som inte följde Gud. De hade ingen plats för Guds plan, det fanns ingen plats för medlidande.
Jesus är en örfil för varje förhärdat hjärta
Men det finns en "medicin" mot hjärtats hårdhet och det är minnet. Påven Franciskus återkommer ofta till minnets frälsande kraft. Minnet håller hjärtat öppet och troget:
”När hjärtat blir förhärdat, när hjärtat hårdnar, glömmer man ... Frälsningens nåd är bortglömd, liksom glädjen. Ett hårt hjärta leder till gräl, till krig, till själviskhet, till förstörelsen av broderskapet, för det finns inget medlidande. Det största frälsningsbudskapet är att Gud hade medlidande med oss. I evangeliet läser vi att när Jesus ser en person, i en smärtsam situation fylldes han av medlidande. Jesus är Faderns medlidande; Jesus är en örfil för varje förhärdat hjärta."
Att ha ett öppet hjärta
Härav påvens uppmaning att be om nåden att ha ett "icke-ideologiskt" och därav förhärdat hjärta, utan att be om ett "öppet hjärta som känner medlidande inför det som händer i världen. Det är vårt hjärta som bedöms på domedagen, inte våra idéer eller från våra ideologier".
"Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.” (Matt 25,35-36) , citerade påven och konstaterade att det är medlidandet som granskas, för att se hur hårt hjärtat är. Ödmjukheten och minnet om våra rötter och vår frälsning, kommer att hjälpa oss att bevara hjärtats medlidande.
Därför påvens avslutande bön: ”Var och en av oss har något hårt i hjärtat. Låt oss minnas, och låt Herren ge oss ett rättvist och uppriktigt hjärta där Herren kan ta sin boning. Herren kan inte komma in i hårda hjärtan; det ideologiska hjärtat kan Herren inte ha sin boning i. Herren går bara in i hjärtan som är som hans hjärta: medlidande hjärtan, öppna hjärtan. Må Herren ge oss denna nåd.
