Ukrainas Shevchuk om krigets ondska och Herrens närvaro i kyrkan och solidariteten

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

"Tack" är orden som upprepades flera gånger av den ukrainska grekisk-katolska kyrkans främste ärkebiskop Sviatoslav Shevchuk av Kiev-Halyč.

Tacksamheten uttrycker han till påven Franciskus för att han uppmärksammat världen – när nu kriget har pågått i exakt sex månader – om det "globala hot" som den pågående konflikten i Ukraina utgör.

Ett annat tack riktar han till alla präster, munkar och biskopar som inte har övergett folket under ständigt bombhot. Han utrycker också sin uppskattning till Europa, som har öppnat sina dörrar för ukrainska flyktingar och ibland välkomnat dem i sina egna familjer.

Ärkebiskop Shevchuk talade i telefon med Vatican Media, genom vilken han från Kiev välsignar den internationella solidariteten. Genom att lyfta blicken till den transcendentala dimensionen av vad påven har stigmatiserat som barbari, bekräftade han att krig är ett "ondskans mysterium... bortom allt mänskligt styre och kontroll, till och med bortom dem som har provocerat det."

"Endast Gud," säger han, "kan öppna vägarna för att bygga fred mitt i detta krig."

F: Hur lever den ukrainska grekisk-katolska kyrkan sitt uppdrag under kriget, att konkret ge hjälp i de stridande områdena och trösta dem som har sett sina vänner, grannar och familjemedlemmar dö?

Först och främst måste det sägas att kyrkan är en del av det ukrainska folket: vi är det lidande folket, människor som har blivit attackerade, offren för denna orättvisa aggression. Medvetna om det ger folket oss riktlinjer för hur vi ska utföra vårt uppdrag. Jag kallar detta närvarons sakrament. Den synliga närvaron av präster, munkar, biskopar är mycket viktig för vårt folk, särskilt i de nu ockuperade stridszonerna. Vi är med dem. Kyrkan representerar för de enkla människorna Herrens närvaro. Folkets första fråga var: 'Men var är Herren? Under dessa dramatiska förhållanden, när vi dödas varje dag, var är Gud?"

På denna existentiella fråga har kyrkans närvaro gett ett svar. Och denna närvaro leder alltid till pastorala åtgärder: vi har lyckats skapa ett nätverk av kommunikation, och även sätt att skicka humanitärt bistånd på. Vi har varit flexibla, analyserat den snabbt föränderliga humanitära situationen dagligen och sedan svara på lämpligt sätt. Till de som behövde evakueras erbjöd vi transport; till dem som behövde mat gav vi mat och annan hjälp; till dem som behövde skydd gav vi skydd i våra kyrkor, i kloster som användes som skyddsrum vid luftanfall. Detta var vårt svar: enhälligt, spontant, utan uttryckliga kommandon.

F: Under de här sex månadernas strider har du upprepat att kriget "kan och måste vinnas med Guds fred" och att "idag är detta ord - fred - lika med ordet kärlek." Vad betyder detta för ett folk som varje dag, som du sa, räknar bomber och död?

Som herdar ser vi hur många som domineras av ångest, rädsla och ilska. Och det finns de som frestas att väcka hat mot dem som attackerar oss. Det är därför vi pastorer predikar fredens evangelium. Just genom att svara på dessa människors känslor vittnar vi om den Gud som är kärlek, den Gud som är källan till frid.

F: Påven har också satt Ukraina i centrum sedan krigets första dag, med kontinuerliga fredsappeller och initiativ för att hjälpa. Men påvens främsta angelägenhet är global: det är hela världen, sade han, som hotas av detta barbari. Hur lyder dessa ord för dig?

Vi är mycket tacksamma till påven Franciskus för att han gjorde sig till vår röst. Påven, som Petri efterträdare, har den speciella gåvan att se ett globalt hot i den situation vi upplever i Ukraina. Kriget i Ukraina drabbar hela mänsklighetens struktur; dessa brott påverkar inte bara ukrainare utan hela världen. Det är därför vi verkligen är tacksamma till den Helige Fadern för att han är vår talesman, också för att han skakat västvärldens och världens samveten genom att be om böner för Ukraina och vädjar om universell solidaritet med dess folk.

F: Under dessa sex månader har du gett dagliga meddelanden till ukrainare och andra. Vad har personligen gett dig styrka i denna tragedi?

Styrkan under dessa månader har mitt pastorala ansvar gett mig: jag kände mig ansvarig inte bara för mig själv, utan framför allt för folket. Så jag har först och främst försökt rädda folket. Även med de budskap som vi sprider dagligen, följer vi vårt folk. Många har sagt att dessa meddelanden är en källa till uppmuntran för dem.

F: Ukraina har sett miljontals av sina landsmän uppleva ångesten i att behöva fly, och samtidigt solidariteten och välkomnandet i så många länder. Vad vill du säga till dem som har öppnat sina dörrar för ukrainska familjer?

Från djupet av våra hjärtan kommer ett ord av tacksamhet: tack. Jag inser att det är för lite att bara säga "tack", men vi är verkligen mycket tacksamma för denna öppenhet. I Europa finns det flyktingläger för ukrainarna, men så många människor öppnade först sina hjärtan, sedan dörrarna till sina hem, sina familjer. Och därmed visade att solidariteten är ett kristet värde par excellence. Låt oss be till Herren att välsigna alla dem som vid denna tid kunde ge en hand till det lidande ukrainska folket.

F: Du har sagt vid flera tillfällen att "människan, tyvärr, vet hur man startar krig, men blir sedan en slav under kriget." Vad hoppas du ska sätta stopp för detta "slaveri"?

Vi upplever på ett direkt sätt att krig verkligen är ett ondskas mysterium som öppnar sig i denna värld. Angriparen som startar kriget lever i illusionen om att han kan dominera krigets regler, men det är verkligen en illusion.

För från det allra första skottet är krig utom mänsklig kontroll. Och angriparen själv blir en slav under djävulen som han har gett plats i sitt hjärta. Det är därför vi varje dag i bönen 'Fader vår' bön säger 'fräls oss ifrån ondo'. Gud är källan till fred; Han är fridens Herre. Vi tror att endast Han kan sätta stopp för detta orättfärdiga mysterium