En påsk utan Eukaristi?

Det liturgiska årets höjdpunkt står bakom knuten, men med de senaste direktiven och dekreten från den Påvliga Kongregationen för Gudstjänstliv och Sakramentsförvaltning är det nu klart vilken form det liturgiska firandet måste ha i tider av pandemi, för att minska risken av smittspridning. Mässorna kommer att firas men utan mässdeltagare och med reducerade liturgiska moment. Katoliker uppmanas att förena sig via olika kanaler som Youtube och Facebook. Kyrkoherdar runt om i världen har kastats in i de digitala kommunikationsmedlens värld för att bistå sina församlingsmedlemmar.

Om prästen firar mässan når nåden oss

Det är naturligtvis inte samma sak att följa mässan på en skärm. När den lätt torftiga stämningen infinner sig, eller svårigheten att förena sig andligt, medan man frågar sig om man ska knäböja framför skärmen, kommer Magister Mathias ord som ett tröstande förtydligande. Det är jesuitpater Thomas Idergard SJ som påminner om dessa när han förklarar att man inte fysiskt måste ta emot den Heliga kommunionen för att ta del av dess näring. Han skriver:

Förmedlar några viktiga och tröstande ord till katoliker som nu under pandemi och isolering inte kan gå i Mässan och ta emot den Heliga kommunionen. Orden är från den svenske 1300-talsprästen Matts Övedsson, kallad Magister Mathias, känd bl a som den Heliga Birgittas biktfader Hans ord är lika teologiskt sanna idag, eftersom det Kyrkan tror om t ex sakramenten inte ändras. Vi behöver fysiskt inte ta emot den Heliga kommunionen för att som lemmar i Kristi kropp, dvs Kyrkan, näras av dess nåd - så länge vi vet att den Heliga Mässan firas, även bara av en präst utan församling.

Mässplikt är inte plikten att ta emot kommunion

Faktum är, att den katolska mässplikten på söndagar och helgdagar, om vi inte är förhindrade, t ex då av sjukdom och pandemi, förstås, inte handlar om vårt eget fysiska kommunionmottagande. Man är strikt enbart förpliktigad till att ta emot kommunion en gång om året. Tyvärr tar vi nog emellanåt emot den ganska slentrianmässigt utan rätta förberedelser i form av t ex bikt för att få avlösning för allvarliga synder innan.

Mässan förlorar inte värde utan deltagare

Den katolska mässplikten innebär att genom vår närvaro delta i frambärandet av Mässans offer, dvs att vi får bevittna hur bröd och vin blir till Kristi kropp och blod, och så att säga fysiskt vara där när Kristus eviga offer på Golgata blir synligt. Nu får många av praktiska skäl ersätta också detta direkta deltagande med ett digitalt. Men som sagt, glöm inte att Mässoffret i sig aldrig slutar frambäras så länge det bara finns en enda giltigt vigd präst, och därmed aldrig slutar nära Kristi kropp, där också du är en del. Så kan vi finna tröst och hopp, även när vi själva, av olika skäl, inte kan ta emot sakramentet fysiskt.

Så här skrev Magister Mathias på 1300-talet:

"Vi skall be Gud om eukaristins bröd. Utan det kan vi inte alls leva. Dagligen behöver vi styrkas med det brödet, vi som ligger i strid med djävulen. ... Hur skulle vi kunna hålla stånd mot honom utan kraften från den som besegrat honom, Jesus Kristus, han som ensam är starkare? ... Men nu säger du: 'Hur skall jag stå emot, jag som äter den maten bara en gång om året, fastän den skulle vara daglig?' Tvivla inte, broder. Det är bara munnen som tar emot maten, och ändå får alla lemmar styrka och kraft från det som munnen tar emot. Genom att kroppen är sammanfogad som den skall, hänger alla lemmar ihop med munnen. Så är det också med dig, broder: fastän du inte kroppsligen tar emot denna föda varje dag, skall du ändå veta att du alltid får kraft från den, om du är lem i Kyrkan och genom tron och kärleken till honom hänger fast vid henne. Denna föda mottas dagligen av prästen i kyrkan. Han tar emot den, du får kraft. Han tar emot denna föda kroppsligen, du mottar denna föda andligen."

(Ur Magister Mathias "Vägen till Jerusalem", översättning Anders Piltz, Katolska bokförlaget, Uppsala, 1986, s 61, 108–109)