Födas i Betlehem
Olivier Bonnel – Betlehem översättning Katarina Agorelius
Framför förlossningssjukhuset tillägnad den Heliga familjen av Betlehems imponerande byggnad med väggar i ockrafärg, står en skylt i korsningen som visar vägen till Födelsekyrkan, som ligger några meter bort. Det är några dagar före jul och ett tiotal pilgrimer från Italien och Brasilien stålar samman från denna palestinska stads gator och går mot Kristus födelseplats, medan de sista julpynten sätts upp i den gigantiska granen på Krubbans torg. I korridoren i sjukhuset, som byggdes 1882 av Vincentiussystrarna, är stämningen lugnare än den på gatorna som leder mot kyrkan.
Sedan det första barnet föddes 1990 har Heliga familjens förlossningssjukhus blivit en referenspunkt i hela Palestina. Sjukhuset administreras av Malteserorden och ger regionens bästa läkarvård för gravida kvinnor och nyfödda. De pediatriska och neonatala avdelningarna, som invigdes 2013, har inget att avundas världens bästa sjukhus. Trots historiens tyngd och styrkan i den evangeliska berättelsen, betyder inte det att födas i Betlehem att födas under en lycklig stjärna. Det allmänna sjukvårdssystemet är bristfälligt och hanteras av en palestinsk myndighet i svårigheter och konsumeras av byråkratin och framför allt av det tunga politiska sammanhanget.
«Det finns alltid plats»
Palestiniernas vardagsliv är verkligen mycket ledsamt, då hopp om fred med grannarna i Israel verkar vara ouppnåeliga drömmar. Jerusalem ligger bara åtta kilometer bort, men den Heliga staden har aldrig verkat ligga längre bort. ”Säkerhetskontroller är vardag och man ser folk från Betlehem köa vid vägspärrarna varje dag från 5 på morgonen för att komma till jobbet i tid”, förklarar bb-chefen Denis Sevaistre. Denna ex-officer vid franska armén flyttade till Betlehem för omkring fem år sedan tillsammans med sin fru. Efter att ha utfört minsaneringar i Mali och Afghanistan är han nu ansvarig för förvaltningen av sjukhuset med 140 anställda och möter logistiska svårigheter som det spända läget skapar. "Det finns alltid plats hos oss” säger han. Några kvinnor som har fött barn här har inte tvekat att ta sig långväga ifrån, med flera timmars bilresa och den israeliska arméns noggranna säkerhetskontroller. Men miraklet sker, som alltid. Kvinnorna tas emot. Flertalet av dem är muslimer. De nyfödda tas omhand och skäms bort insvepta i filtar med Malteserordens emblem.
«Om Gud vill, når freden oss»
När det uppstår känsliga och mer komplicerade situationer, aktiveras den pediatriska hjälptjänsten. "Vi är ett nästankärlekens sjukhus”, säger Denis Sevaistre, och berättar om målet med detta sjukhus är att ge förlossningsvård av kvalitet utan urskiljning av religion eller ekonomiska resurser. Heliga familjens sjukhus har även anställt en socialassistent som ser över de minst bemedlade familjernas situation. Till några har man bara bett om en överföring av en symbolisk shekel.
Här är 56% av sjukhuspersonalen kristen, många fler än det palestinska medeltalet. Men vid Heliga familjens sjukhus ser man inte till mödrars slöjor eller kors om halsen. Förutom den medicinska expertisen driver denna välkomnande stämning många palestinska kvinnor att välja detta bb. ”Det är något särskilt med att föda barn här, för att det är en helig stad”, säger Butheina, som bär sin lilla två dagar gamla son Ali i famnen. För denna muslimska tjugoåttaåring är Betlehem Jesus’ stad, han som nämns i Koranen som en profet. Och Heliga familjens sjukhus är en fredsoas.
«Politikerna bygger murar medan läkarna öppnar hjärtat»
Det palestinska sjukhuset är nu väl känt. Dess läkare, som alla är palestinensare, har studerat utomlands, i Frankrike, USA eller i Ukraina. Två av sjukhusets sjuksköterskor har utbildats vid Roms barnsjukhus Bambin Gesù. "De har sedan utbildat den lokala personalen enligt förfrågan från Vatikanen”, berättar en leende och stolt Denis Sevaistre. Denne tidigare militär säger ofta att " Politikerna bygger murar medan läkarna hjärtat". Ett motgift till allt tal om nederlag.
I rummet för de stora för tidigt födda, ser tjugotvååriga Iman till sin dotter Julan. Vid födseln, fyra månader för tidigt, vägde hon 830 gram. Ett stort krucifix pryder rummet där nio särskilda kuvöser har installerats. Varje dag reser denna tjej fram och tillbaka från Hebron, söder om Betlehem. Staden ligger bara 25 kilometer från Betlehem, men ibland tar resan nästan en och en halv timme. Den intensiva neonatalvården har gjort mirakel och efter åtta veckor väger Julan 2,5 kilo. Men han genomgår fortfarande neurokirurgiska operationer på ett sjukhus i Jerusalem.
Medlidande före säkerhet
På sjukhusets innergård blickar en staty av Jungfru Maria mot det antika kapellet. Denna dominerar byggnaden och omgivningen. Nattetid är den upplyst och verkar skänka en moderlig blick över staden, som Maria vid krubban. Trädgården har apelsin- och olivträd – fredssymboler - som verkar ha planterats här som ett bevis. Denna morgon pratar en ung och glad fransyska med en vän som är palestinsk läkare. Hon praktiserar på den gynekologiska avdelningen. Marjolaine tillbringade många månader förra året på förlossningsavdelningen. "Familj och vänner tycker att det är roligt att jag har arbetat på förlossningen i Betlehem”, säger hon. “Heliga familjens sjukhus är verkligen en kristen plats, vi är mycket nära Födelseplatsen, men det är framför allt ett fredsbudskap och representerar hela det palestinska samhället. Vi ser barnen som föds och deras familjer och vi uppfattar också det som är kvinnornas plats” lägger hon till.
En stor julgran måste fortfarande smyckas i ett av förlossningsavdelningens rum. Alla i personalen tar med sig var sitt julpynt. Här firas julen tre gånger av Betlehems kristna; 25 december för katolikerna, 6 januari för de ortodoxa och 19 januari för armenerna. Tre anledningar till att med glädje fira Kristi födelse.
Under besöket berättar Denis Sevaistre en anekdot för oss som har slagit honom och som säger mycket. ”Vi har lyckats skicka ett barn till Tel Aviv mitt under den judiska högtiden Yom Kippur, när allt var stängt. Barnet behövde akut genomgå öppen hjärtkirurgi. Till slut kallade de in ett kirurgteam och de sände till och med ett specialiserat fordon till oss”. Förlossningssjukhusets chef talar även om israeliska soldater som vid vägspärrarna hjälper till att ta nyfödda till andra sidan muren i särskilda fordon. Man kanske inte först ser det, men det är det just där i dessa små livsscener i Betlehem, som Fridsfurstens mirakel sker.
