Tyst ljusprocession för livet i Stockholm

Bénédicte Cedergren – Vatikanstaten

Processionen var en del av ett läger som anordnades av SUK:s utskott Tillsammans för livet under vilket deltagarna deltog i olika föredrag om bland annat sexualitet, äktenskap och familjeliv, där syftet var att visa den katolska kyrkans ståndpunkt i frågorna och hur man värnar om livet. Syftet med själva marschen var att be i tystnad med ljus för de ofödda barnen, de aborterade barnen och alla de kvinnor och män som valt abort eller funderar på att göra det.

Processionen, som var öppen för alla, gick genom centrala Stockholm och uppemot 100 personer deltog. Två av dem var Max Skalenius, 21, och Sofia Engstrand, 22.

Stockholmspremiär för livets marsch

- Det gick jättebra! berättar Max Skalenius. Våra stearinljus slocknade förvisso hela tiden men vi hade inga andra problem under marschen. Jag, och vi alla, hade dock hoppats på en mycket större procession. Men detta var första gången och vi måste börja någonstans.

Sofia och Max berättar att de flesta kollade konstigt på dem eftersom de inte hade fått tillåtelsen att visa några budskap eller bära några skyltar, och att förbipasserande därför inte förstod vad de demonstrerade för. Andra var nyfikna och kom fram och frågade varför de gick i processionen. Eftersom det inte fanns något sätt att se vad de marscherade för så var det ingen som varken uppmuntrade eller kritiserade deltagarna.

- Vi hade tyvärr inga banderoller, flaggor, skyltar eller något liknande. Polisen ville inte att vi skulle ha det för att de var rädda för vår säkerhet och trodde vi skulle bli attackerade. Inte heller Stockholms stift var positivt inställda till skyltar och anti-abortbudskap av någon anledning så de ville inte heller att vi skulle ha det. Därför fanns det inte riktigt något sätt för andra att se vad vi marscherade för. De såg bara ett led med människor som höll ljus. Men inga budskap. Men nästa gång måste vi visa att vi faktiskt marscherar för de ofödda barnen och inte vara rädda, uppger Max.

Liten rörelse men stora förhoppningar

Många anti-abortprotester har vuxit fram världen de senaste åren. I USA hålls tillexempel ”March for Life” varje år i Washington DC i januari, där cirka 500.000 personer deltar varje år. Även i sydamerikanska länderna Peru och Colombia hålls årligen ”Marcha på la vida” där 800.000 respektive 400.000 personer deltog i maj i år. Både Max och Sofia är ganska säkra på att det är första gången någon liknande procession hålls i Stockholm, och beskriver den existerande pro-life rörelsen som ”väldigt, väldigt, väldigt liten.”

- Rörelsen är ju väldigt liten om man jämför med andra länder men Sverige är ett väldigt världsligt och sekulärt land så annat vore konstigt. Vår procession var väldigt liten om man jämför med den som till exempel hålls i Washington varje år där flera tusen deltar, förklarar Sofia.

- Det är ju inte många som vågar prata om ämnet i Sverige. Säger man att man är emot abort så får man räkna med att utstå en hel del hat. Det finns några grupper som kämpar för de ofödda barnen men tyvärr är de ännu små. Men förhoppningsvis växer de sig större. Denna marsch var självklart mycket mindre än på andra ställen, men vi hade också en mycket mindre budget. Men jag hoppas och tror på att den bara kommer bli större och större, berättar Max.

Precis som många andra ungdomar i riksorganisation SUK, är Max och Sofia hoppfulla inför framtiden.

- Det känns som att vi unga engagerar oss mer och att en rörelse på håller på att växa fram: Bara det att den här processionen hölls och att vi unga vågar prata mer om abort är goda tecken. Jag ber för att rörelsen ska växa sig större varje dag, berättar Sofia.

En hjärtefråga för många unga katoliker

För både Max, Sofia och resterande deltagare i den tysta processionen är abortfrågan en fråga som ligger dem nära hjärtat.

- För mig är den väldigt viktig eftersom ingen i dagens samhälle verkar bry sig om de ofödda barnen. Sverige är ett av de länder som har flest aborter i världen och var tredje svensk kvinna gör en abort och trots att man pratar så mycket om ‘’öppenhet, kärlek, jämställdhet, tolerans’’ så bryr man sig inte alls om de enda som inte kan försvara sig själva. De allra minsta människorna i vårt samhälle. De som behöver vår vård och kärlek allra mest, säger Max

- För mig är det också en riktigt viktig fråga. Den handlar bokstavligt talat om ett litet barns liv, det handlar om liv eller död. Den handlar om vilket värde samhället sätter på varje människoliv. Det handlar om jämställdhet och lika rättigheter för det lilla ofödda barnet som inte gjort något annat än att existera. Om fler insåg vad abort faktiskt är skulle vi kunna rädda 50 miljoner liv per år, menar Sofia.

Max och Sofia är bara två av dem som är glada över att abortfrågan blivit en mer aktuell fråga och fått mer uppmärksamhet inom politiken. Abortfrågan skapar debatt, men inte bara i riksdagen men även bland vänner i skolan och på jobbet.

- De flesta av mina sekulära vänner vet vart jag står. Och just därför tar de aldrig upp den frågan med mig, de är nog rädda vad jag skulle säga och vill nog slippa veta. Men jag vet att de tycker att det är galet och jag är rätt så säker på att de tror att det bara har att göra med att jag är katolik, berättar Sofia.

- Jag tror att nästan alla mina vänner vet vad jag tycker. Många har svårt att förstå men när jag förklarar så förstår de mycket bättre, berättar Max.

Hopp om att fler ska välja kärlekens väg

Max och Sofia hoppas på att marschen bara är den första av många, och att fler ska vilja och våga gå livets marsch med dem nästa gång den hålls.

- De pratade om att göra processionen till något årligt så jag ser mycket fram emot att få kunna vara med varje år. Jag ber till Gud för att barnen ska räddas och få leva de liv de har rätt till, och för de vuxna så att de väljer kärlekens väg, berättar Sofia.

- Vi planerar att ha det i Göteborg nästa gång och då göra det ännu större. Jag hoppas att Luis Fernando Reina Garcia-Salas som var huvudansvarig för lördagens procession kan hålla i det igen för han är en fantastisk eldsjäl som verkligen brinner för frågan och är duktig på det han gör. Han gjorde denna marsch möjlig. Men nästa gång hoppas jag att vi kan vara ännu fler och bättre visa vad det är vi marscherar för! avslutar Max.